Klockan är 11:30 och solen skiner från klarblå himmel. Ett lunchpass på 8 km hade funkat men pga möten hinner jag inte 12 som jag egentligen vill. Tänker att jag får vänta tills efter jobbet…
När jag fäller ihop jobbdatorn ett par timmar senare spöregnar det. Allt är grått och ruskigt. Jag prokrastinerar. Skjuter upp. En cappuccino och ett sudoku senare är det dags. Det har slutat regna men Kävlinge känns tråkigt. Lund verkar roligare och jag lurar med mig Fredrik för en sällskapsrunda i gamla hoods.
Hans definition av gamla hoods är en cykelväg bredvid en landsväg mot Kävlinge. Typ samma som jag brukar springa fast åt andra hållet. Men jaja, det är mörkt, jag ser ändå inte var jag är.
Får ett skönt flow precis lagom tills Fredriks vad börjar protestera. Vi har 4 kilometer till bilen och han måste gå. För att inte frysa ihjäl springer jag åttor runt honom. Ett typiskt oharmoniskt sätt att springa på, med tvära vändningar var tvåhundrade meter.
Och det är i någon av alla 180 graderssvängar noterar jag för första gången blixthalkan. Det är en skridskobana jag springer på. Plötsligt och utan förvarning har allt frusit och det syns inte ens. Jag tassar fram på tårna som värsta tomtenissen, fortfarande fram och tillbaka runt en allt mer frusen man med gubbvad. Det känns sådär fancy.
Jag skulle nog ändå tagit den där lunchrundan ändå….
Inga kommentarer