Skåneleden 2020

Skåneleden SL5 – Lomma-Bulltofta

I sann Corona-anda avbokade vi kvällens middagsgäster och hade plötsligt inget att göra. Slängde ur mig idén om en Skåneleden-etapp på kvällskvisten och Fredrik var inte svårövertalad. Lomma-Bulltofta, 12 km. En dryg timme att springa, en halv kväll att sy ihop logistiken…

Skåneleden

Etapp: 13 (Lomma-Spillepengen) och 14 (Spillepengen-Bulltofta)
Hur: Bil till Bulltofta och buss via Värnhem till Lomma. Sedan löpning tillbaka.
Svårighetsgrad: Plättlätt vad gäller underlag. Ursvårt när det gäller att hitta orange markeringar i mörker. Tänk om de lagt till lite reflex runt det orangea…

Etapp 13-14 passar utmärkt för löpning. Det är en hel del transportsträckor som man inte nödvändigtvis behöver spilla tid på att vandra. Dessutom är underlaget så platt och tillrättalagt att man riskfritt kan springa även sena fredagkvällar i mörker utan att stå på öronen…

Skåneleden

Men det där mörkret alltså. Så coolt och så skrämmande på samma gång.

När vi lämnar Lomma tornar Malmö upp sig i fjärran. Det är stjärnklart ute och stadens ljus ger en fantastisk vy att vila ögonen på under de första 2-3 kilometerna längs havet. Det är nästan vindstilla och luften är härligt frisk.

Leden viker av från vattnet och vi springe till sista biten till Spillepengen på en cykelväg precis vid en väg. Så där kul. När vi når Spillepengen ser vi att det kommer upp en stig från vattnet, och en skylt med det underbart klingande ordet ”Strandstråket”. Det låter som ett mysigare alternativ som vi får utforska en annan gång.

Hur som haver. Vi leds genom Arlöv. Det är industriområden, villor, tunnlar och ett centrum med tomma pizzerior. Här är det svårt att hålla ordning på markeringarna och vi kommer lite vilse. Känner mig lite obekväm och vet inte varför. Det är väl mörkret som vanligt…

Ut ur Arlöv kommer vi via cykelväg, kort parti i skog och sedan över en åker. På åkern har en miljon kaniner samlats för fredagsparty. De tänker uppenbarligen inte en sekund på Corona. De lyser ögon överallt runt omkring oss men de är snabba som blixten och är förmodligen halvvägs till Malmö innan jag ens fått upp kameran. Beckmörkt, med en miljon kaniner. Plötsligt befinner jag mig mitt i en skräckfilm. Jag som inte ens ser på film, var kommer alla fantasier i från? Hade jag varit ensam hade jag blivit livrädd för mina egna tankar men nu har jag ju en livvakt med mig. Som jag vet är minst lika harig som jag och inte skulle tveka en sekund att springa ifrån mig om det skulle behövas.

Över åkern springer vi rakt fram i en evighet. Det blåser svag motvind och börjar kännas rått i luften. Då plötsligt börjar det låta konstiga ljud från det område vi närmar oss. Ett industriområde på en fredag kväll. Beckmörkt och det där hamrande ljudet. Plötsligt har jag ett nytt film-manus i mitt huvud. Och det är ingen mysig film. Hinner fantisera ihop ett par läskiga scenarier innan vi äntligen kommer in på Bulltofta och motionsslingorna där.

Här känns allt hemtrevligt igen. Det är förvisso INGEN ute så här på en fredag kväll men ändå…

Summa summarum. En etapp som är delvis fin men mest en transport mot roligare områden. Från Bulltofta går leden vidare till Bokskogen och där snackar vi finare grejer. Men det får bli en annan fredag….

 

2 Kommentarer

  • Svara
    Nickan
    16 november, 2020 kl 11:28

    Mörker är härligt! Jag tog en orienteringsbana i fredags. Bara jag (tror jag ;) säkert massor av älg, rådjur och annat vilt), mörkret, skogen och skärmarna. Inte helt lätt då skärmarna saknade reflex, men jag fixade banan. Så härligt att börja helgen med fys! Sen blev det massor av mys!

    • Svara
      Anna
      17 november, 2020 kl 21:36

      Så modig!!! Jag hade haft hjärtat fastnaglat i halsgropen… bara tanken på vildsvin alltså… :O Heja dig!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.