17-kilometersdagen

Hon fyller 17 kilometer idag men vi firade redan igår. En löprunda Kävlinge-Lund med kaffe. Ett firande med stil.

Precis som förra året har vi valt samma färg på jackan, men i år pimpar vi tillvaron med likadana skor också. Som ett gammalt gift par på husvagnssemester.  Så låter vi nog också de första femhundra meterna när vi inte riktigt kan komma överens om vilken fart vi ska hålla. En sjuttonåring är ju liksom inte lika trögstartad som en på 47. Det jämnar ut sig efter ett tag, men alltså starten är alltid jobbig när man har med ungdomar att göra!

Jag har fått i uppdrag att förhöra idrottsläxan medan vi springer och går all in. Det finns ju inget så spännande som träningslära, anatomi och fysiologi och jag kan inte sluta prata.  På rakorna får hon föreläsning, i uppförsbackarna en stunds öronvila och i toppen på varje backe väntar läxförhör. Det hon inte vet nu är inte värt att veta.

Faktiskt är samtalsämnet så rafflande att jag glömmer att vi springer. Plötsligt är vi framme vid kaffebaren och belöningen som väntar.

Läxförhör och löpning alltså. Värsta bästa. Plugga medan man springer så man kan fika i lugn och ro resten av dagen…