För nio veckor sedan svor jag allt aldrig springa trail igen. Då såg min fot ut så här efter en trailrunda med abrupt slut.
Idag fick jag ett bekräftelsemail från Tjörnarparen. 50 km terräng i februari. Det är Fredrik som läst på min blogg att jag sprungit 7 steg och liksom tyckt att det nästan är en ultra. Därför har han klickat hem en startplats för att rivstarta 2021 på bästa sätt.
Och jag stukar den andra foten av blotta tanken. Terräng alltså. Med lera och vildsvin. För att inte skrämmas ihjäl läser jag race reporten från i våras. Race reporten från det enda loppet jag faktiskt sprang 2020. Och det verkar ju faktiskt ganska kul.
Så får vi bara hoppas att Corona släppt greppet tills dess! Och att språngbenet hoppat på plats!
4 Kommentarer
ingmarie Nilsson
16 september, 2020 kl 22:13Kul! Och visst har du kutat den innan?
Anna
17 september, 2020 kl 07:47Jepp förra året! Bilden är därifrån. När jag hade misslyckats med att krypa under fick jag klättra över :D
Johanna
16 september, 2020 kl 23:01Ja låt oss hoppas på ingen Corona och snälla ben och fötter! Och torrt väder och inga vildsvin, tack.
Anna
17 september, 2020 kl 07:48Hellre vildsvin än onda fötter :D Har man snälla ben kan man alltid springa och gömma sig när det börjar grymta i buskaget :D