De enda streak-arna jag inte tröttnar på är gröt-streaken och cappuccino-streaken. Även om jag älskar löpning vill jag inte springa varje dag. Inte cykla heller.
Jag cyklade igår och vädret är som gjort för cykling i morgon.
För att undvika enformighet väljer jag att inte cykla idag. Jag tänker att det inte blir lika roligt om jag gör det varje dag. Att gnistan inte kommer att finnas där om cykelbrallorna knappt hinner torka mellan gångerna.
Därför river jag av ett hiit-pass utomhus istället. Slänger mig ner på asfalten i galet många burpees. Gör utfallshopp tills lårmusklerna skriker och plågar mina axlar i en enda lång överkroppstabata.
Variation är nyckeln till allt, och anledningen att jag aldrig tröttnar på träning. I morgon är cykelpirret tillbaka och jag längtar efter fartvinden på landsvägarna. Oklart om de något stumma låren längtar lika mycket!?
(Frukostvariation är dock onödigt och undviks i största möjliga utsträckning…)
2 Kommentarer
ingmarie Nilsson
12 juli, 2020 kl 20:18Säger samma! Därför är det bra att ha sporter att variera mellan!
Anna
13 juli, 2020 kl 08:02Eller hur! Jag tröttnar liksom aldrig! Däremot lyckas jag inte kommentera på din blogg. Men jag läser!!! Försöker igen med jämna mellanrum :D