Aktuellt

Race report: South Coast Backyard Ultra, virtual edition

Det första loppet sedan i februari kräver sin race report. Om det så var en väldigt kort historia…

south coast backyard ultra

Kommer till ”tävlingsområdet” 15 minuter innan start. Precis så där lagom så jag hinner en tur i buskarna och en ”nu-kör-vi-bild” till instagram. Snyggaste tishan är på och gröten vilar gott i magen. Strategin är solklar: just one loop…

Har valt ut min bana med omsorg. Endast Stävie Trail-varvet duger en dag som denna, när bara det bästa är bra nog. I brist på startportal och Petras nedräkning i högtalare får jag mumla för mig själv: 10-9-8….
Har ju övat på nerräkning 41 gånger på vår Frontyard för två veckor sedan och är nästan proffs nu. Lyckas faktiskt utan att missa en enda siffra…

Sen springer jag. Har inte sprungit mer än 500 meter sammanhängande på länge och är lite nervös för hur det ska gå. Tar mig friheten att gå i banans två brantaste backar.  Gåbackar hör liksom ultra till. Även om min egen ultra just för dagen inte är så mycket ultra…

Vid 6,5 km blir jag nervös. Hur ska jag lyckas stoppa klockan på 6,7 km och inte glömma av mig? Hur kommer en målgång kännas när man inte får high fajva med Marcus?

Jag klarar biffen hyfsat. Klockan står på 6,71 när jag trycker av den. High fivar med mig själv innan jag börjar leta efter klockan som man ringer vid personlängsta.  För så är det. 6,7 km är längsta på länge. Inte sedan i mars har jag sprungit så långt.  Ett distansrekord som borde ha berättigat till en klockringning.

Ger upp letandet efter klockor i skogen och tar mig hem till backyard-tältet. Fiskar fram en påse chips för att få den sanna backyard-feelingen och slänger upp fötterna på armstödet.

Det enda som egentligen saknas är bajamajan. För den totala upplevelsen. I övrigt går årets backyard till historien som den kortaste ever.  Och jag vann säkert, bakifrån. Men det spelar ingen roll för jag sprang 6,7 km med bara två korta partier gång. I en superfin tröja. What’s not to like?

 

6 Kommentarer

  • Svara
    Ola
    4 juli, 2020 kl 14:59

    Tur för dig att jag inte ställde upp. Jag vill ju inte ha konkurrens om sista platsen 😉

    • Svara
      Anna
      5 juli, 2020 kl 14:15

      Haha. Jag tyckte det var kul att komma sist! Det ska jag göra oftare. Kanske i helsingborg? :D

  • Svara
    Emma
    4 juli, 2020 kl 19:51

    Woho! Bra jobbat💪 Och höften höll!?

    • Svara
      Anna
      5 juli, 2020 kl 14:16

      Det kändes inget i höften, varken när jag sprang eller efter. Kände mig lite stel i rumpmuskeln efter med det släppte sen.

  • Svara
    Marcus Ekenstierna
    13 februari, 2021 kl 19:39

    Har inte läst denna innan, men supertrevlig läsning och hoppas att vi ses i sommar så vi kan high-fiva på riktigt :)

    • Svara
      Anna
      14 februari, 2021 kl 17:18

      Jamenjaaa! Jag är i alla fall anmäld så om corona låter oss så ska det tamejtusan highfajvas. Och gärna mer en en gång! Chipsen var liksom inte lika underbara efter ett varv som efter 13…

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.