Hur jag tänker när jag tänker på Helsingborg…

Alltså. Alla lopp är inställda. Det vore extremt konstigt om inte också Helsingborg marathon går samma öde till mötes. Frågan är hur det blir med min svit då? Och min målsättning att springa alla de första 30 loppen och avsluta på topp vid 70 år fyllda. Mitt #allahbgm.

För så här. Blir det inget lopp 2020, har jag ju ändå sprungit alla hittills. Med skillnaden att jag måste fortsätta ett år till på slutet för att få ihop 30. Med eller utan rullator.

Gör de som alla andra och fixar ett virtuellt marathon blir livet svårare. Räknas det som ett riktigt fast man springer det typ i Kävlinge? I sin ensamhet utan hejarklack och målgångschoklad. Och måste jag i så fall välja att göra något så ofancy för att fortsätta tillhöra den hedervärda skaran som sprungit alla?

Jag dör vid tanken på att springa marathon  i Kävlinge men inser att om det är det som krävs så får jag krypa mig runt. För jag ska ha sprungit alla. Även om jag går…