Jag råkade googla ”när kan man springa efter att ha stukat foten” och kom till en supernajs idrottsläkare. Som skrev att man måste belasta fort och springa inom en vecka. Precis sånt jag ville höra. Därför googlar jag inte mer.
Istället tejpar jag foten. Efter förra årets stukning kan jag det där i sömnen. Det känns som jag har en slalompjäxa på mig och jag ska dessutom korva ner den i en kompressionsstrumpa. För att inte allt ska lossna nu när det regnar. Sånt jag lärde mig the hard way förra gången.
När allt är på plats har typ hela förmiddagen gått. Det är dags. Jag ha tagit på finaste löparkläderna. För att de liksom alltid är rena nowadays. Men det hjälper inte. Foten säger stopp efter 150 meter.
Den må vara cykelduglig för 12 mil, men inte ens en ynka kilometer vill den springa. Trots att jag har slösat en hel tejp.
Jag stannar och går tillbaka. Och får nästan beröm av min allra strängaste kompis:
Klok eller inte. Sliter av tejpen och hoppar i cykelskorna istället. Lite mer än 150 meter vill man ju ha på klockan en helt ledig söndag…
Nu lite mer löpvila….
4 Kommentarer
Johanna
26 juli, 2020 kl 22:21Ajaj! Känner igen det där. Man typ googlar tills man hittar det man vill läsa!😆 Klokt att lyssna på kroppen, det är ju kul att cykla också…😊
Anna
29 juli, 2020 kl 07:22Cykla är fantastiskt. Har några grymma rundor på planeringen. Man kommer ju så mycket längre och når fler kaffebarer :D
Gert
27 juli, 2020 kl 11:09Ordet stukning känner jag så klart till men vad är en stukning egentligen?
Kan man inte dra ut den och sträcka ut foten?
Anna
29 juli, 2020 kl 07:25Njae alltså det är ju vävnaderna kring fotleden som skadas, typ ledband och grejer. Sen är allt supersvullet och det gör både ont och hindrar rörelse. Nu kan jag ju röra den tillräckligt för att gå och cykla. Men mycket svullnad är kvar. Och springa vill den inte. Men jag försöker belasta den och röra den så den inte ska bli stelare.