Om allt hade varit som det skulle hade det varit race week nu. Stockholm marathon på lördag, och nu en hel vecka med spänd förväntan och allehanda nojor.
Tvångstankarna om att gå och sova i tid men aldrig lyckas. Målsättningen att stretcha och massera bara för att upptäcka sent på fredag eftermiddag att man glömt. Rödbetsjuicen som man inte vill ha och hoppas att det inte stjälper en att avstå. Och alla de där extramackorna. För säkerhetsskull. Vattnet man borde dricka men glömde. Och upptäckten två dagar innan start att man inte har några skor…
Nu slipper jag allt det. För att loppet är inställt och för att jag ändå inte hade kunnat starta. Jag sörjer ändå avsaknaden av nojor men framförallt den underbara känslan jag skulle haft på lördag eftermiddag. Om allt varit som vanligt.
Jag kompenserar men en provlöpning i marathontröja. Förhandlar mig till 200 meter mer än vad som ingår i sjukgymnastens välsignelse. För att 4,2 km nästan är ett marathon. Bara ett litet kommatecken som diffar.
Och nej, det känns ju fortfarande inte helt som vanligt.
8 Kommentarer
ingmarie Nilsson
27 maj, 2020 kl 20:01Året är inte slut ännu och det kommer många, många, många fler maror!
Anna
27 maj, 2020 kl 20:17Jag det har du rätt i. Just nu känns det ganska bra att jag slipper vara avis på alla när jag ändå inte hade kunnat vara med själv. En typisk ego-tanke :D
pernillabredolt
28 maj, 2020 kl 08:53Har sett ovanligt många som springer i Sthlm marathon tröjor denna veckan här i Sthlm. Själv tog jag min CPH mara tisha från förra året igår den är verkligen en favorit. Skulle kunna springa det loppet igen för att få en så snygg tröja.
Anna
28 maj, 2020 kl 17:53Älskar den tröjan! Fick en även fast jag DNS:ade. Har en välförtjänt från 2017 också. Lika fin den! Två favoriter!
Staffan
28 maj, 2020 kl 11:56Och jag som har ett precis likadant inlägg liggande i draft på bloggen. Ja nu är saknaden efter lopp lite större än vanligt plötsligt och då skulle jag inte ens springa maran i Stockholm i år :-)
Anna
28 maj, 2020 kl 17:53Haha, då får du publicerade det så jag får läsa :D
Märta Johansson
28 maj, 2020 kl 22:29Det jag saknar allra mest med alla inställda lopp är känslan dagen efter, det nöjda haltandet och krängandet :-)
Men nästa år så!
Anna
29 maj, 2020 kl 19:20Ja alltså DEN känslan. Så värt allt!