När man har samma skada som förra året kan man ju tänka sig att följa samma recept för resan tillbaka. Därför hoppar jag på 2019 års upplägg och ger mig ut på fyra rafflande 300-metersjoggar innan jobbet.
Det känns nästan inget, men det känns. Så där som det gör när man letar. För den som letar den finner liksom. Det gäller att sluta leta. Därför ska jag nästa gång testa ett par sprillans nya skor. För att leta känslan i skon istället för i höften. Ett upplägg så genialiskt att jag inte kan tro att jag kommit på det själv. Men det har jag…
Tycker ändå det är märkligt att det ens känns. Och att jag blir stel efteråt. När jag kan gå 48 km en helg utan att känna något alls. Eller cykla flera varv runt Skåne. Nu återstår att se hur det känns i morgon? För att veta om jag kan fortsätta med mitt hemmasnickrade program, eller tvingas vänta lite till.
De där oanvända ljusblå godbitarna skriker ju efter mig.
7 Kommentarer
ingmarie Nilsson
14 maj, 2020 kl 23:05Håller tummar o tår! Och visst är det fascinerande hur två så närbesläktade ”gångarter” (löpning och gång) kan vara så stor skillnad. Men hur härligt löpning än är så är det ju mer slitigt för den stackars kroppen. I synnerhet om det blir mycket asfalt. I alla fall är det så för min kropp. Den protesterar direkt. Tur jag har många grusvägar inpå husknuten…
Anna
17 maj, 2020 kl 09:40Och jag som älskar asfalt :D
Märker du skillnad på grus? Tycker det är nästan lika hårt. Det är ju liksom inte som mjuka mossiga stigar.
Gert
15 maj, 2020 kl 10:56Om du kan gå och cykla utan problem så kan du väl göra det istället.
Det finns ju cykellopp också.
Anna
17 maj, 2020 kl 09:44Jag cyklar jättemycket! Men det är inte riktigt samma känsla, tar mycket mer tid och funkar inte alltid lika lätt. Exempelvis inte i dag i regn och 18 m/s….
Så jo, jag vill tillbaka till löpningen även om cykling är ett superbra substitut så länge. Dock inga lopp, är för rädd för att krascha…..
Johanna
16 maj, 2020 kl 19:12Jamen hur kändes det nu då? Går det framåt? Håller tummarna!
Anna
17 maj, 2020 kl 09:47Framåt är väl synd att säga men nu har jag sprunget en gång 4×300 m och igår 5×300 meter. Det känns litegrann men blir inte värre efteråt. Jag fortsätter mig framåt med myrsteg så ska vi snart springa skåneleden tillsammans :D :D :D
Johanna
17 maj, 2020 kl 21:57Hurra!!! Bästa moroten! 😃