Aktuellt

Hon är mig i hälarna

Postat 27 januari, 2020

Det är ju  fullt naturligt att ens barn förr eller senare kommer att springa om en. Men det känns ju ändå lite surt…

Hon har joggat 9 km och förberett ett tal samtidigt. Sprungit och tänkt. Sånt som för egen del brukar resultera i superlångsamma pass. När jag liksom glömmer att springa och bara lallar omkring. Hon tror hon joggar i 6-kilometersfart  men klockan visar 5:19.  Jag vågar inte tänka på vad den visar när hon tar i….

Snart är det hon som får vara hare till mig. Jag som trivdes med min alldeles för korta karriär som farthållare. Även fast jag aldrig lyckades särskilt väl. Men det var en väldigt bra anledning att få springa mil-loppen lite lugnt och skönt.

Den tiden verkar förbi. Kanske borde jag söka någon äldre att farthålla. Morsan, är du redo?

6 Kommentarer

  • Svara
    Olof
    27 januari, 2020 kl 21:33

    Så kontentan är att jag inte ska låta fyraochetthalvtåringen vinna när vi springer utan njuta av att vara snabbare så länge bara kan?

    • Svara
      Anna
      27 januari, 2020 kl 21:36

      Helt rätt. Mina barn har aldrig fått vinna. Inte ens i kortspel…. :D Jag skyller på att jag är ensambarn :D

  • Svara
    Fredrik Nystedt
    28 januari, 2020 kl 07:43

    Jag är ju lite äldre. Du kan få hålla farten på Tjörnarparen!

    • Svara
      Anna
      30 januari, 2020 kl 08:08

      haha, där håller jag snarare nere farten…. och ser till att vi får i oss tillräckligt med fika!

  • Svara
    ingmarie Nilsson
    31 januari, 2020 kl 17:30

    jag är redo!!!

    • Svara
      Anna
      2 februari, 2020 kl 21:50

      Haha, du får hitta en annan hare. Jag kan leka bromsklots till dig istället :D

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.