Jag ska bara följa ett streck på en karta, springa en skogsrunda medan familjens orienterare letar kontroller och duschar utomhusdusch. Föga vet jag att detta streck ska leda mig till en evighetslång myr, och innebära min premiär som myrlöpare…
Strecket jag ska följa börjar bra men leder ganska snart upp på en nittioväg. Skåneleden goes wild and crazy och det är bara att hänga med. Trycka på gasen för att fort som tusan få lämna vägen igen. När leden viker av viker den upp. Rakt upp. Får maxpuls innan jag ens nått kilometer två. Men jag är i alla fall torr om fötterna.
Strax efter 4 kilometersmarkeringen ska det bli ändring på det. Då börjar myren. Den är bara 1,5 km lång men vi snackar tiominutersfart nu. Spängerna är glashala och omöjliga att ens gå på. Jag får tassa. Runt om är stora sjöar av vatten, och alternativet att springa bredvid spången lockar inte riktigt. I alla fall inte i början. När jag väl trampat vid sidan ett par gånger och känt det iskalla vattnet innanför strumporna ger jag upp. Springer myr. Fast vetetusan om just SPRINGER är rätt ordval. Plumsar eller klafsar är kanske mer rättvisande. Jag tänker på Per Elofsson och att han faktiskt blev en väldigt stark skidåkare genom myrlöpning. Det här kanske är precis det jag behöver för att få upp lite krut i benen igen. Skrattar, plaskar och har ganska kul medan tiden går utan att jag kommer någon vart…
Men jag slåss inte bara på myren, jag njutspringer också. Genom den mest fantastiska skog, förbi sjöar och vattendrag. Och med väl valda felspringningar lyckas jag för första gången i livet springa en BJÖRN. Är den inte fin så säg?
Tyvärr tappade han svansen då familjen tyckte jag tagit för lång tid på mig och vänligen men bestämt hämtade upp mig innan jag hann slutföra min figur!
6 Kommentarer
ingmarie Nilsson
17 november, 2019 kl 22:37Jättefin!!! Och visst är detr härligt och kul att springa i vatten? Man vänjer sig snabbt vid blöta skor. Ännu en fördel med swimrun! :-)
Anna
18 november, 2019 kl 16:24Ja det var nästan kul med allt plasket. Och efter ett tag inte kallt alls :D
A-mamman
18 november, 2019 kl 09:22Jag ser ingen björn men fina bilder från härlig natur!
Anna
18 november, 2019 kl 16:24Meeeh! Gps-filen har ju både öra och mun. Båda resultat av lite felspring…
Hannas krypin
18 november, 2019 kl 15:02Jag vet inte om jag skulle våga springa på en myr. Hört alldeles för många historier från min mamma om hur farligt gungflyt är. Men det ser verkligen ut som helt fantastisk natur!
Anna
18 november, 2019 kl 16:25Var tvungen att googla gungflyt… har aldrig hört ordet. Tänkte att det var lite läskigt men att jag skulle klamra fast mig vid spången om marken försvann :D