Aktuellt

Kärt återseende!

Förut sprang jag alltid i Inov8 x-talon 212 när jag befann mig utanför asfalten. Det var liksom den enda trailsko som fanns i min värld och jag kunde inte tänka mig några andra. När Fredrik gick och blev orienterare övertygade han mig om att 212:an var för trail-ig för mig som bara sprang fin-trail. Att jag borde ha något med mindre mönster som inte slits lika fort. Och den som är gift med en besserwisser lär sig aldrig. Jag övergav mina skor. Tänkte att de var för orienterare och inte för mig.

inov-8 230

När jag fyllde år fick jag en liknande Inov8-sko. Av Fredrik. Man skulle kunna frestas att tro att han ändrat uppfattning, men egentligen var det nog mest för att jag skulle kunna ta mig ut i tuffare terräng och göra honom sällskap på Tjörnarparen och långa turer i fjällen. En helt egoistisk present från hans sida alltså…

Egoistiskt eller inte, idag var det premiär för mina nya skor och det behövs bara fyra steg i nya skorna innan jag dör glädjedöden. Den lätta känslan, kontakten med marken, allt är där. Som jag saknat dessa godbitar utan att riktigt veta om det.

Jag tror att jag studsar fram men bevisligen gör jag inte det. Snubblar på en mikroskopiskt stor sten och landar på höger kindben. Fallet går så fort att jag inte ens hinner ta emot mig, varken med händer eller knän. Det är höger kindben, höger knä och höger höft som smällt i samtidigt och världen snurrar lite när jag reser mig.

Vet inte om jag ska våga springa vidare, så jag sätter mig i den mjuka mossan och fotar mina skor. Något ska man ju roa sig med medan det slutar snurra. 10 minuter och ett par genomblöta byxor senare är yrseln borta och jag vågar springa vidare. Glad i alla fall över mina nya och (än så länge) röda och fina skor! Och jag sparade ju både handlederna och fotlederna…

 

5 Kommentarer

  • Svara
    Johanna
    7 november, 2019 kl 15:13

    Nämen hjälp, vilken prakvurpa! Tur att det slutade snurra!

  • Svara
    Gert Persson
    7 november, 2019 kl 22:50

    Du känner väl inget av smällen nu hoppas jag.

    • Svara
      Anna
      8 november, 2019 kl 15:11

      Tyvärr gör jag det! Har haft ont i huvudet sedan igår och fått ett blåöga :D Men det släpper väl!

      • Svara
        Gert Persson
        9 november, 2019 kl 11:21

        Hjärnskakning kanske.Eller en spricka.Du går väl till läkare om det inte går över snart.

  • Svara
    ingmarie Nilsson
    7 november, 2019 kl 23:09

    Som sagt var, vi är syskon även här…När vi ska köra de där långracen väljer vi enklaste vägen även om den är längre! :-D

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.