Jag låtsades att det var sommar och att jag hade massor med löparkompisar. Sen tog ”vi” tåget till Landskrona och sprang långpass till Lödde. Sådär som det brukade gå till. Fast egentligen var det bara jag som skulle hämta bilen…
Fredrik vill ha skjuts klockan 07:00. På en söndag! Det är ju mitt i min magiska morgongröt. Jag säger att han kan ta bilen och att jag fixar hem den sen på något vis. Och sen börjar tankarna. Hur hämtar man hem en bil på roligaste möjliga vis? Därav utflykten till Landskrona…
Det är en grym förmiddag och solen skiner mig rätt i ansiktet. Vinden kommer passande nog från andra hållet. Allt är perfekt. Utom den lilla detaljen att jag efter det senaste halvårets skador inte är så van vid långpass. Och att Skåneleden inte alls tar närmsta vägen alltid. Efter 20 kilometer är jag liksom trött. Och då är jag inte ens nära bilen…
Nästa gång ska jag fejka mig uthållig också. När jag ändå är igång.
Men fint var det. Som tusan!
1 kommentar
ingmarie Nilsson
10 november, 2019 kl 22:34Åh! Ser ju magiskt ut! Och har man bara tid på sig spelar det ingen roll om man blir trött! :-D