Jag vilar min hälsena och tränar på gymmet istället. Det regnar ju ändå därute…
När jag kommer hem möts jag av två bekanta figurer. De springer, och de springer fort. Först ligger Fredrik och tre steg bakom kommer dottern. Båda med plågade ansikten. Klockan visar fyraminutersfart och den rehabbande mamman inser plötsligt att hon håller på att bli omsprungen. För medan jag går med mina krämpor avancerar dottern och blir snabbare. Och pappan njuter. För hans största lycka kan vara den dag då dottern slår mig även på asfalt. I terrängen är jag ju omkörd sedan länge. Men asfalt alltså, min paradgren…
Men jag är inte bitter. Smygträna ni bara. Denna tant är av segt virke. En vacker dag sitter alla kroppsdelar på plats och då ska jag springa igen. Och smygträna tusingar.
Snart är jag omsprungen på milen, och lite har jag förlikats med tanken. Men marathon alltså, den släpper jag inte så lätt, med näbbar och klor vill jag vara snabbast i familjen i många år till. Kanske dottern och mannen vill börja med en annan sport? Typ bågskytte…?
4 Kommentarer
Johanna
18 september, 2019 kl 20:01Marathonrekordet i familjen borde du ju ha ett bra tag till! T.o.m. din tid efter tre månaders löpvila är ju snabb!
Jag har också lagt upp planer på att smygträna (telefonen autocorrectade till smygröka😂) tusingar och norska intervaller och allt möjligt. Så snart jag är helt bra från den här förkylningen! När tänker din hälsena vara redo för fikalöpning då…?
Anna
18 september, 2019 kl 20:15Den är alltid redo för fikalöpning! Prioriterar lyxlöpning och undviker slentrianlöpning just nu bara. Är du ledig för en fredagsmunk? 🤪
Johanna
18 september, 2019 kl 22:26Helt rätt prioritering! Och jaa jag är ledig och alltid sugen på fredagsmunk! 😁 Men lite osäker på förkylningen, så vi kan väl kolla läget imorgon/fredag fm?
Anna Nystedt
19 september, 2019 kl 13:13Banan, jordnötter, choklad och kola….. jag tycker du ska stanna under filten och överdosera ingefära idag, i morgon vill ingen vara förkyld :D