Fredags-yay

Och plötsligt var det fredag. Veckan har runnit iväg och jag har harvat pass på gymmet för att slippa slita ut hälsenan på slentrianlöpning i villakvarteren. Jag har sparat mig för den stora dagen och idag skulle jag efter 5 dagars löpvila äntligen prova att springa igen.

Jag ville slå på stort och göra sånt som jag gjorde förr. När jag inte hade ont någonstans. I min drömvärld ska jag springa och äta fredagsmunkar i Malmö men mitt tänkta sällskap hinner inte bli av med sin förkylning i tid. Därför behöver jag tänka om. När man bara springer en gång på en hel vecka vill man ju göra det med stil. På ett vackert ställe, med kul sällskap eller med fika…

Men jag får stillestånd i huvudkontoret och kan inte komma på ett enda fancy ställe att springa på. Inte hitta ett enda fredagsledigt löpsällskap. Därför blir det me, myself and I. På de cykelvägar jag nött så många gånger förr. I ett grådassigt Kävlinge utan fika.

Fast efter månader av löpvila och bråkande kroppsdelar är en grådassig löprunda faktiskt inte tokig alls. Fredags-yay på det!