Jag låtsas att jag har semester. Firar livet med promenadlöpning på min favoritsträcka Landskrona-Helsingborg. Jag låtsas så mycket att jag tror mig själv. Jag tror att jag har semester, och jag tror att jag kan springa precis som förr…
Därför glömmer jag att jag skulle gå ibland, och att jag skulle ta tåget sista biten.
Och det straffar sig. Efter 13 km får jag våldsamt ont. I axeln!!!
Så som det kan bli när man slänger sig i ett vetefält för att fota skorna i luften och liksom vrider sig galet i fumlandet efter avtryckarknappen. Det är farligt att springa, men det är tamejtusan minst lika farligt att ta akrobatselfies.
21 km på kontot. 21 km till maraton. 20 dagar…
7 Kommentarer
Johanna
11 augusti, 2019 kl 22:06Haha jag vet! Jag skulle göra ett par läckra höga hopp häromveckan, Jocke fotade. Och jäklar vad jag drog till någon muskel i låret! Efter några kilometer till var jag helt stel ovanför och kring knäet och blev förstås lite nervös över skada. Men det var tack och lov ingen fara – funkade fint att springa ett par dagar senare trots att stelheten i muskeln satt i någon vecka. Helt klart farligt det där med akrobatik för snygga foton!
Anna
12 augusti, 2019 kl 16:31Jättefarligt! Vi måste sluta med sånt så vi inte riskerar missa någon fikalöpning framöver :D
Ingmarie
11 augusti, 2019 kl 22:16Otroligt hur snabbt du kommit i gång!!!! Heja!
Anna
12 augusti, 2019 kl 16:31Jag fick lite feeling bara. Nu bromsar jag mig lite… vill inte riskera nått.
ingmarie Nilsson
14 augusti, 2019 kl 21:23Klokt! Gör samma efter dessa Norgedagar!
pernillabredolt
12 augusti, 2019 kl 09:26Jag sträckte mig i ländryggen PÅ EN COREKLASS i mitten av sommaren. Så orutinerat. Kunde knappt sova på nästan en vecka. Eller knappt röra mig heller för den delen. Springa i sakta takt funkade dock.
Anna
12 augusti, 2019 kl 16:32Farligt med core :D