Alltså den här rubriken är lika otippad som rubriken ”Whiskyprovning” på den här bloggen nowadays. Löparbloggen som blev en skadeblogg, som blev en cykelblogg som slutar jag vet inte var…
Men. Det har hänt. Jag har morgonjoggat innan jobbet. Så där som på den gamla goda tiden. Man packar en väska stor som hela Amsterdam. Full med ombyten, hårborste, handdukar, matlådor, vattenflaskor, hårsnoddar. Och håller tummarna att allt kom med. Det tar typ hela kvällen innan, men är en väl värd tidsinvestering.
Sen står man där på morgonen. I löparskor, löparshorts, löpartisha och människojacka. För att man behöver jackan när man ska hem sen, och inte har plats till den i väskan. Tittar i spegeln och är inte helt nöjd med kombon av sport- och människokläder. Det ser konstigt ut. Dessutom känner jag mig inte bekväm med mina korta löparshorts på morgontåget. Bland fancy människor i pennkjol och kostym. Mitt på dagen inga problem, men nu ska ju folk till jobbet. De kanske inte vill titta på gåshuden på mina bara lår…
Tar trekvartstightsen i stället. Känner mig nästan dressad. Fast de matchar inte heller jeansjackan. Plockar upp matlådan och packar den i en annan väska. En chick kylväska that is. Nästan som en portfölj…
Ner åker jackan och hoppar i en Haglöfs skaljacka som matchar mina tightsklädda ben.
Nu är jag bara sportig. Nu fattar folk vad jag ska göra. Det känns ok. Fast jobbigt med dubbla väskor.
När jag rett ut mina morgonproblem får jag springa också. 2 x 5,5 km med höftböjarstretch på mitten. Gör man det typ 4 gånger har man en mara. 22 dagar kvar…
4 Kommentarer
Caroline
9 augusti, 2019 kl 23:13Jag är helt säker på att du kommer klara maran alldeles galant! Du är ju liksom ostoppbar!
Anna
10 augusti, 2019 kl 13:35Just nu känns jag väldigt stoppbar :D så galant kommer det nog kanske inte bli. Men jag hoppas kunna krypa runt…
Louise
10 augusti, 2019 kl 11:50Även jag brukar köra en sådan där klädkombo av träning och ”civilt” när det ska morgonjoggas från jobbet! Fast jag tänker att de som känner mig förstår och vad de som inte känner mig tänker behöver jag inte bry mig om. :)
Anna
10 augusti, 2019 kl 13:36Nej det har du rätt i. Men någonstans vid löparshorts och högklackat går gränsen. Tur att jag inte äger något med klack. Utom cykelskorna då….