Aktuellt

Den långa resan mot helg…

Jag tyckte transportcykling var en bra idé. Och det var det ju i teorin. Men det var en galet lång resa mot helg…

Funderar hela dagen hur jag ska lyckas svida om till blöjbyxor och smyga ut från kontoret utan att bli upptäckt. Cykelkläder i all ära, men de smälter liksom inte in i ett kontorslandskap. Man får tacka heltäckningsmattan att ljudet av cykelskornas klampande klossar åtminstone dämpas lite. Annars hade det ju varit helt omöjligt att inte dra till sig uppmärksamhet.

Jag kan inte gömma mig för mina närmsta kollegor, men de vet ju å andra sidan att jag inte är normal. De andra lyckas jag undvika bättre än väntat. Till och med hissen får jag ha för mig själv, och jag kommer nöjd och belåten ut på gatan. För att mötas av en utmaning bra mycket större än att undvika kollegor: att undvika frontalkollision med lådcyklar, fredagsstressade bilar, argsinta bussar och mobilpratande fredagsflanörer.

Jag ser det som en seger om jag överlever en kilometer, och det gör jag. Men den tar nog fem minuter…

Cyklar genom Malmö city i en fart som får parkeringsvakterna att bötfälla mig. Eller nästan. Först efter fem kilometer börjar det likna styrfart och jag kan slappna av.

Det är ett par grymt stora vägar som ska korsas på vägen hem, och att korsa dem på fredag eftermiddag klockan 16 verkar vara snudd på omöjligt. Efter att ha stått 10 minuter vid vägkanten börjar jag känna mig uppgiven, och unnar mig en liten picknick i draget från förbipasserande lastbilar och allehanda folk på väg hem till fredagsmyset. Plötsligt uppenbarar sig en lucka och jag kan ta mig över.

Känner att klockan börjar rinna iväg men jag har liksom ingen motivation i benen. Stannar och luktar på blommor och fotar en solros. Någon kilometer senare blir jag nyfiken när det vibrerar i fickan, och jag tar en spontan-paus för att kolla vad livsviktigt som väntar på mig där. Det visar sig vara en kallelse till Folktandvården och fredagsfeelingen är därmed fulländad.

Att ta cykeln hem från jobbet är lysande i teorin men det tar sin tid. Speciellt om det är fredag eftermiddag och motivationen är på halvstång. Men jag hann i alla fall hem till efterrätten…

Inga kommentarer

    Lämna ett svar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.