Allt med löpning är så enkelt. Det enda man eventuellt behöver kånka på är en väska. Med cykel blir livet mer komplicerat…
Man kan inte lämna den hur som helst om man inte har ett tungt och tjockt lås med sig. Kaffebar-besök i storstan blir därmed mer svårt att få till. Man får inte alltid ta cykeln på tåget och därmed försvinner viss möjlighet till A-B-löpning. Och man kan inte gömma en cykel i skåpet på jobbet och låtsas att man ska ta sig hem på normalt vis…
I morgon vill jag cykla hem från jobbet. För att det ska vara jättevarmt, och för att ingen annan träning lockar mig. Jag kan skicka cykeln med bilen på morgonen och därmed undvika tågkaos, men ändå. Att springa hem kräver en väska med löparkläder. Att cykla hem kräver tankeverksamhet i storleksordningen Einstein.
Hur får man ens upp cykeln till sjätte våningen i en ganska liten och trång hiss? Vågar man visa sig i blöjbyxa på jobbet? Är kollegorna ok med att ha ett oljigt fordon bland bokföringspärmarna? Hur tar man sig ut ur Malmö city utan att bli överkörd? Och var fixar man kaffet…?
Tur att jag har en hel eftermiddag på mig att fundera.
2 Kommentarer
Stina
23 augusti, 2019 kl 13:14Hur tar man sig överhuvudtaget till dina hemtrakter från Malmö utan att bli överkörd? Vägarna norr om stan är ett mysterium i min cykelvärld.
Anna
28 augusti, 2019 kl 19:38Det tog fem kilometer innan det gick att börja cykla :D Innan dess var det mest fredagsrull. Trodde aldrig jag skulle komma hem….