Jag ser mig själv i spegeln och undrar vem jag ser. Personen i spegeln har hjälm och solglasögon men det är ingen cyklist. Jag känner mig liksom utklädd. Förklädd.
Jag vet att cyklistens outfit är nästintill reglerad lag, och jag vet att jag gör nästan alla fel. Men alltså, vissa löparprylar gör sig alldeles utmärkt på hoj…
Därför använder jag mitt midjebälte att stoppa telefonen i, fast alla normala cyklister hade stoppat den i fickan på cykeltröjan. Därför använder jag mina löparstrumpor fast skaften både är för korta och av fel färg.
Och inte nog med det. Jag har ibland en långärmad underställströja under cykeltröjan. För att mina armvärmare har sprungit och gömt sig, och för att jag har för små biceps för att låna Fredriks. Cyklisterna ligger säkert dubbelvikta i diket och skrattar när jag inte ser.
Det enda jag tror mig göra rätt är att jag har glasögonskalmarna utanför hjälm-banden. Jag har förstått att det är viktigt. Fast det finns säkert någon som kan ta ner mig på jorden i den frågan också. Alltså i bland saknar jag löpning, när man liksom får ha färgglada strumpor, frisyren på svaj och tvådagars-stubb på benen….
(Och snälla, kommentera inte att kragen har vikt sig. Jag ser det själv. Löparkläder gör aldrig så…)
8 Kommentarer
Hannas krypin
21 maj, 2019 kl 12:08Äsch, kör bara. Ingen som bryr sig. :-)
Anna
21 maj, 2019 kl 14:46Nej jag bryr mig faktiskt inte så mycket. Om kläderna. Fast jag tänker inte cykla omkring med en oljig PB-rand på vaden. Där går gränsen :)
A-mamman
21 maj, 2019 kl 12:57Jag bara undrar: VAR KOMMER ALLA REGLER IFRÅN OCH VEM BRYR SIG OM DEM OCH VARFÖR?
Anna
21 maj, 2019 kl 14:49Haha, jag vet inte. Jag tycker det är ett ganska kul fenomen men jag bryr mig faktiskt inte. Utom ibland…
Det roliga är att det är olika dresscode för landsvägscyklister, triathleter och mtb-folk. Det finns ju inte en landsvägscyklist som cyklar i linne. Det borde ju vara jätteskönt när det är sol. Fast jag är faktiskt inte heller så rebellisk…… cykeltröja it is…
A-mamman
21 maj, 2019 kl 13:00Haha, råkade trycka iväg kommentaren med Caps Lock och låter ju aningen upprörd. Men faktiskt, jag fattar inte det här! Har läst hos Sara Rönne om dessa regler men de är så konstiga så jag blir helt förundrad. Praktisk och säker utrustning – visst – man åker sällan skidor i jeans eller rider i pumps, men hur färgerna på kläderna ser ut, hur långa strumporna är, vad som kan kombineras upptill och nertill? Är inte det en smaksak?? Cyklisterna verkar ju inte kloka på det här området.
Anna
21 maj, 2019 kl 14:49Strumpornas färg och skaftlängd struntar jag dock fullständigt i…. och så har jag aldrig fattat vitsen med cykelhandskar….
johanna s
22 maj, 2019 kl 09:00Jag tycker man som cyklist kan se ut hur man vill och jag själv blandar friskt med kläder mellan olika sporter. Cykelbyxor, cykelhandskar och hjälm är det enda som säger att jag är en cyklist.
Jag tycker du liknar en cyklist, det räcker med en sportig cykelhjälm för att vara det. Det är nog en snygg sportig cykelhjälm som bäst visar att man är en cyklist. Man kan vara en vardagscyklist, mtb-cyklist, motionscyklist, tävlingscyklist mm. Den gemensamma nämnaren är hjälmen.
De som cyklar utan hjälm så känns mindre seriösa och tyvärr också lite dumma.
Det är varken coolt eller snyggt utan hjälm. Dock är det säkert praktiskt och man kan ju sakna vinden i håret (det jag saknar mest).
Anna
22 maj, 2019 kl 20:16Jag tycker inte om cykelhandskar så jag faller redan där :) Hjälmen sitter på sedan 12 april 2014 då jag kraschade in i en bil (https://piggelina.se/2014/04/cykelkraschat-pa-en-lordag/). Hade hjälmen på och blev väldigt upplyst om att det var den jag hade att tacka för att det gick så bra. Jag hade bara hjälm på racer innan kraschen, nu har jag den alltid, även på tantcykel. Man vet aldrig när man cyklar in i en stillastående bil nästa gång…