Jag deppar. Det tog två steg att krossa alla halmstrån av hopp. Smärtan går som en våg genom hela kroppen. Det finns inga tvivel. DNS.
Jag lyckad inte ens logga in på bloggen för att berätta om min provlöpning. Face-ID känner inte igen mig. Kanske fick jag några nya gråa hår, kanske spänner jag mina käkar till oigenkännlighet eller så ser jag bara ovanligt ledsen ut…
Anyway. Jag känner mig som mig själv när jag fått på mig löparstassen. Äntligen! Det känns nästan högtidligt att få springa, men någonstans känner jag att det inte kommer att gå. Samtidigt vet man aldrig förrän man provat…
Jag är inställd på ont men den smärta som hugger genom höften vid första fotisättning hade jag inte kunnat föreställa mig ens i fantasin. Mår illa.
Tänker att jag ska ge det 2 km. Det händer ju hela tiden att saker faller på plats och går över när man blir varm.
Det är de längsta två kilometrarna i mitt liv. Stannar till vid ett rödljus och håller inte på att komma därifrån. Tycker så våldsamt synd om mig själv och tillåter mig att bryta ihop en smula. Eller två. Fast bara idag.
Idag ska jag tjura och sura. Jag ska tröstäta, överdosera cappuccino, strunta i tvätten, säga fula ord, ringa mamma, tröstshoppa mig fattig, somna i solen, negga ihop och vinna miljoner på Triss. För att det känns bra så.
I morgon ska jag gaska upp mig. Se möjligheter istället för problem. Hitta alternativ som gör mig glad och fokusera framåt.
Bryta ihop och komma igen.
23 Kommentarer
Marie
15 maj, 2019 kl 17:54Åh, så tråkigt! Lider med dig men ju vet du iaf och från nu kan det bara bli bättre! Vad händer härnäst? Vila, rehab, utreda vad det är som gör ont eller vet du vad det beror på?
Anna
16 maj, 2019 kl 09:01Just nu känns det bara som jag måste löpvila mig igenom det akutaste onda. Sen får jag ta nya tag. Men cykel funkar och så kan jag ju ta tag i den där styrketräningen….. känns viktigast att hitta något att roa mig med så länge! Att se möjligheter istället för att sörja att löpningen inte fungerar.
Emma
15 maj, 2019 kl 19:18Så trist att läsa!
Bra att du ger dig lite tid att tjura, alla känslor är viktiga i lagom mängd!
Du kommer igen!
Anna
16 maj, 2019 kl 09:02Tjura är skönt ett tag. Men sen får man hitta alternativ. Det går liksom över fortare om man inte går och känner efter hela tiden. Måste hitta något som gör mig glad istället så länge. Cykling funkar. Men bara i fint väder….
Anna
16 maj, 2019 kl 09:03Tjura är skönt ett tag. Men sen får man rycka upp sig och hitta alternativ. Så länge jag har något roligt att träna sörjer jag inte lika mycket. Så glad att cykling verkar fungera. Vi får hoppas på en lika fin sommar som förra året. För cykla i regn, det pallar jag inte :)
Cissi
15 maj, 2019 kl 21:25Va tråkigt…. är själv skadad, typ inte sprungit på 6-7 veckor, roat mig med crosstrainer o cykel. Det funkar faktiskt, såklart e ju löpning d bästa men hoppas du hittar bra alternativ o att höften snabbt blir bra. Kryakramar
Anna
16 maj, 2019 kl 09:04Nej vad tråkigt! Krya på dig så hoppas jag vi båda snart är på banan igen!
Sara
15 maj, 2019 kl 21:26Så tråkigt ☹️. Hoppas du snart är ute i löpspåret igen 👍🏃♀️ Det är ju så trist och inte kunna träna och springa. Kram
Anna
16 maj, 2019 kl 09:04Eller hur! Supertrist! Jag får roa mig med annat ett tag!
Johanna
15 maj, 2019 kl 22:39Fy tusan så tråkigt med så mycket ont! Bryt ihop och kom igen – snart är du på banan igen. Men fika på Leve kan man ju göra ändå! :-)
Anna
16 maj, 2019 kl 09:05Ja, men ja!!! Leve är ju dessutom på lagom cykelavstånd :)
Ingmarie
15 maj, 2019 kl 22:57Det är skittrist när det blir så där. Jag tycker du ska se till att få en MR. Din sjukgymnast må vara bra men han har ingen röntgensyn. ;-) KRAM
Anna
16 maj, 2019 kl 09:06Nej det såklart. Kan man bara tigga till sig sån, bara sådär…?
Pernilla Olsson
16 maj, 2019 kl 06:24Håller tummarna för att det går över snabbt! Sååå tråkigt att vara skadad! Krya på så länge
Anna
16 maj, 2019 kl 09:07Tack för dina tummar. Jag tror de behövs! Hur funkar ditt knä nuförtiden?
Hannas krypin
16 maj, 2019 kl 08:01Men fy vad tråkigt! Lider med dig.
Anna
16 maj, 2019 kl 09:07Jepp. Men så blir det ibland :( . Nya tag! Och tack för din omtanke <3
Gert
16 maj, 2019 kl 11:41Massage och liniment kanske gör det bättre.Hoppas det snart är bra.
Johanna
16 maj, 2019 kl 13:29Men trist, håller tummarna för att det ändå börjar vända och bli bättre snabbt.
Karl
16 maj, 2019 kl 20:53Man vet som sagt aldrig förrän man provat så värt ett försök, nu får du jobba hårt/lugnt på att pigga på dig :)
Anna
20 maj, 2019 kl 22:14Eller hur! Och på ett sätt var det bra att det gjorde så ont för då slapp jag grubbla mer över köpenhamn!
Trail & Inspiration
17 maj, 2019 kl 10:08Ååh neeeej! :-(
Men hur kan det göra så ont (och jag menar självklart INTE att du hittar på det!) när de sa att de inte hittade något som var fel…? :-/
Anna
20 maj, 2019 kl 22:14Det fattar jag inte heller. Nu har det lättat så att jag kan gå utan att halta. Men det är ju inte smärtfritt…..