Ska precis lämna av familjens orienterare i tävlingsområdet för att själv ge mig ut på en lagom kort njutar-runda i omgivningarna.
Tar av mig överdragströjan och flashar min finisher-tisha från Ultravasan. Så frågar någon hur långt jag ska springa idag, och jag hör mig själv säga:
– Bara 13 kilometer.
BARA.
Som att det liksom skulle förväntas att man alltid springer en 3-4 mil på kafferasten.
I nästa mening berättar jag att jag ska spara benen till morgondagens långpass. För att motivera något som ingen bett om en motivering till. Bara för att jag tror att alla tror att jag alltid springer långt…
Så dumt. Nästa gång ska jag rota upp en gammal Vårruset-tröja (finns det ens?).
Sen ska jag njutspringa 13 kilometer utan att känna att jag behöver förklara att långpasset blir i morgon…
Inga kommentarer