Sur

Positivt tänkande i all ära men idag har jag varit sur. Om någon ens hade yppat ”det är inte hur man har det, utan hur man tar det” hade jag förmodligen både exploderat och gått upp i rök. Orsak? Ett par glömda tights.

Jag har offrat skönhetssömn för att packa min träningsväska. Jag har burit och kånkat samma väska på cykel, tåg och i trappor. Jag har gått upp kl 05.15. Bara för att upptäcka att tightsen är kvar hemma.

Jag har tänkt träna gruppträning på gymmet innan jobbet, för att vila min punkterade vad. Och där är det inte läge att träna utan byxor…

Att springa i jeans hade kanske gått på en mörk bakgata, men vad hade folk tänkt på gymmet? Inte ens jag vågar ta reda på det. Och hur gör man ens ett utfall i tighta jeans utan att behöva komma i spruckna jeans till jobbet sen. Visa ändalykten.

Det går inte. Hur mycket jag än vill träna så vill jag inte visa förargelseväckande beteende varken på gymmet eller på jobbet. Så jag surar istället. Och tänker att jag kan växla lite Portugalpengar när jag plötsligt fått så mycket tid över. Men Forex är inte vakna innan tuppen. Det är inte kaffebaren heller. Det gör inte heller underverk för ett redan dåligt humör.

Är på jobbet innan vanliga människor ens vaknat. Iklädd jeans och oanvänt träningslinne. Som tur är upptäcker jag min udda dresscode innan kollegorna gör det och smiter in på jobbtoan för ombyte, medan det fortfarande ryker ur öronen.

Att byta om från osvettiga träningskläder är lika meningslöst som att duscha utan föregående träning, eller att gå upp 5:15 försatt vara på jobbet innan städerskan.

Sen kan det kvitta att solen skiner, jag är långsintare än så!

Men i morgon ska jag vara glad och min blogg åter en peppig plats. Och har jag tur blir jag glad fortare än så. Har hört att reservdelen till kaffemaskinen är på gång….