Throw back 2010

Man kan tycka vad man vill om Facebook men ibland pluppar det upp gamla minne som man kan glädjas åt igen. Idag läser jag:

2010 var året allt hände och det här var en av höjdpunkterna. Ultraintervaller, i form av en mil var tredje timme under ett helt dygn.

Jag hade samlat ihop ett helt gäng med glada vänner för att vi liksom skulle peppa varandra att ladda om, gång på gång. Vi huserade på det lokala gymmet, vilade ihop, åt ihop, rullade foamroller ihop, led och skrattade ihop. En mage efter den andra ballade ur och mot slutet var det inte jättemånga som mådde hallon. Och lukten i lokalen förvandlades stegvis till en härlig mix av liniment och svettiga löparbrallor.

Sova var det nog ingen som kunde trots att hela lokalen var fylld av liggunderlag. Det var ett galet upptåg men det krävde sin återhämtning mentalt för att ens fundera på att göra det igen. Men nu känner jag att tiden är mogen. Jag hade älskat att göra det igen.

Jag hade velat känna känslan nu när jag är mycket mer ultratränad. Se om det kanske inte gör riktigt lika ont…

Men jag behöver sällskap. Ni kan väl läsa min ”race” report från när det begav sig och fundera om ni hade kunnat tänka er att göra mig sällskap? Fatta så kul vi hade haft.