Rätt sällskap – fel skor

När man inte ska ses på kvällen får man ses på morgonen. Det är sen gammalt. Därför hade jag och Fredrik löpardejt i morse. I ett nästan sommarvarmt Malmö.

Vi skulle ”bara fisjogga”. Lite för att det är den fart Fredrik har, men mest för att jag skulle springa 8-minutersintervaller med dottern på kvällen. Vi lyckas bra de första 5 kilometrarna. Fisjoggar, bloggfotar och avhandlar livsviktiga samtalsämnen. Typ vilken friluftsgrej ska vi köpa härnäst. En smörgåsgrill med jättelångt skaft, eller en stol…

Anyway. Inför vändning börjar jag fundera på om jag vi ska ta grusvägen tillbaka, och om jag verkligen vill smutsa ner mina nästan sprillans nya skor. Det är då jag tittar ner och inser att jag INTE har mina sprillans nya skor på mig. Jag har mina inomhusskor…

Inomhusskorna är en halvstorlek mindre än mina löparskor, det är därför de har förpassats till ett liv som inomhusskor. Ändå märker jag ingenting när jag springer. Så morgon-yrt!

När vi vänder informerar jag Fredrik om att den fart vi springer i är 25 sekunder långsammare per kilometer än den fart jag springer marathon i. Det var inte på något vis min avsikt att trigga igång honom, det var bara en upplysning i all välmening. Men det får oönskad effekt. Han vill testa mara-fart. Jag vevar igång benen och lägger mig i 4:54-fart. Det är fortfarande morgon men benen tycker det är kul. Efter en stund i marafart får benen feeling och vevar på lite till. Plötsligt ser jag 4:27-fart på klockan. Det är då Fredrik tycker att det räcker.

Jag bromsar och tackar inomhusskorna för gott samarbete.

Och nu väntar utomhusskorna på sällskap, för dotterns 8-minutersintervaller är ännu inte avverkade. Det är Fredrik som har beställt dem till henne. Medan han själv sitter och avnjuter trerättersmiddag på finrestaurang med jobbet. Kul kille…