När jag återhämtar mig efter ett maraton är löpmängden såklart reducerad. Då gäller det att välja med omsorg den löpning som faktiskt utförs, och inte slösa ben på tråkiga rundor runt kvarteret, eller stressiga och inklämda pass på lunchen. Istället satsar jag uteslutande mitt krut på roliga grejer. Idag var det provlöpning av Helsingborg halvmarathon-banan, 21 kilometers lördagsnöje jag bara inte kunde låta bli.
Tar tåget till Helsingborg och möter upp med Cecilia för promenad till starten vid Dunkers kulturhus. Jag är mest bekymrad över att jag inte kunnat gå på toa på tåget. Dörrarna gick liksom inte att stänga. Cecilia håller mina grejer när jag ger mig ut på jakt efter toalett. Det finns inga. Och buskarna är få i Helsingborg city. Tillslut hittar jag en knähög buske som jag gömmer mig i. Låtsas att jag är osynlig, där mitt huvud sticker upp som ett periskop bland bladen.
Tillbaka till starten, hinner jag snicksnacka en del med kända bekantskaper innan det är dags att ge sig av.
Vi tar en lugn och fin grupp för största möjliga njutning. Och njuter gör jag. Varje minut. Det är 28 grader och vindstilla. En temperatur som jag kommit på att jag trivs bra i. Jag som saknar lokalsinne vet inte hur vi springer men jag känner igen många partier från mara-banan. Och hela tiden får jag upp minnen hur det brukar kännas just där.
Återigen konstaterar jag hur fint det är i Helsingborg och att jag borde flytta hit när jag blir stor. Projekt ”övertalning av familj” kommer att påbörjas strax efter mållinjen. Jag har mina metoder klara för mig…
Men syftet med den här rundan är inte alls att kolla in en halvmarabana, sånt finns ju google maps till. Syftet är (förutom att träffa en sjuhelsickes massa trevliga människor) att uppbringa en sån hög kroppstemperatur att jag vågar hoppa i vattnet efteråt. Och därmed avklara det där årliga doppet.
Jag vet att jag har ungefär 3 minuter på mig efter jag har stannat tills jag behöver komma ner i vattnet. Annars hinner jag svalna och komma på andra tankar. Efter 2 minuter har jag ännu inte fått av skorna. Börjar vackla. Tills någon säger: ”Jag har aldrig sett en badbild på ditt instakonto”
Det räcker så. Jag ska i. Kenth som ser bästa chansen att slippa bada erbjuder sig att fota. Och jag låter honom. För utan bild skulle ingen tro mig. Någonsin.
Allt för bloggen. Allt för insta. Jag har badat. Eller spradat. Och vet ni? Det var riktigt gott.
Ungefär lika gott som picknicken på trädäcket efteråt. Med bästa familjen. Sol, bad och picknick by the sea måste väl ändå vara ett bra knep i min Helsingborg-övertalningskampanj?
20 Kommentarer
A-mamman
9 juni, 2018 kl 19:59I maj börjar jag bada (även svalare år) och till slutet av september håller jag i – om jag först värmer upp med löpning. Jag älskar kombon! Men det gäller att vara snabb i, som du säger, jag går inte hem för att byta kläder eller skor, utan springer direkt till brygga eller strand och får efter badet knalla hem barfota och halvt avklädd, med lite kläder i handen.
Anna
11 juni, 2018 kl 16:44Yes, det finns ingen tid att spara. Rätt i bara. Så får man ta smällen sen. Ibland i form av en ofungerande bilnyckel som råkade följa med, ibland ett bankkort :)
A-mamman
11 juni, 2018 kl 18:06Oh no – bilnyckeln 😬
Sara Reiman
9 juni, 2018 kl 20:55Till en annan gång. Nedför trapporna inne på Dunkers Kulturhus finns massor med gratis och fräscha toaletter!
Anna
11 juni, 2018 kl 16:45Ja, de toaletterna brukar jag använda inför maran. Men tog liksom för givet att det var stängt. Kollade inte ens. Så korkat. Men busken var mysig den också :)
Andreas
9 juni, 2018 kl 21:51Grymt spradat. Första simmtaget mot swimrun!
Anna
11 juni, 2018 kl 16:46Om swimrun innebär 1 meter simning och 21 km löpning så kanske jag vågar :)
Trail & Inspiration
9 juni, 2018 kl 22:07Hehe! YAY på badbilden! :-D
Och såg halvmaran i H-borg på fejjan. Lite sugen…. :-o (Fast typ otränad)
Anna
11 juni, 2018 kl 16:47Jamen kom och spring. Mia kommer också (ja hon vet det inte själv) och så kan vi dricka en massa kaffe efteråt. Kanske ha en hel helsingborgsweekend vettja!
Ingmarie
10 juni, 2018 kl 00:05Sprada är alltid rätt! Andra gången då? Första var väl med mig för typ 132 år sedan? ;-) Eller nej, det är ju omöjligt för då var Sprada inte ens uppfunnet. :-D
Anna
11 juni, 2018 kl 16:47Nej faktiskt typ tredje. Helt galet, börjar ju bli en vana!
Johanna
10 juni, 2018 kl 12:08Låter helt underbart ju! Men en flytt till Helsingborg – finns det ens några riktigt bra kaffeställen sen Koppi stängde? Och varför inte Malmö? 😁
Anna
11 juni, 2018 kl 16:48Koppi har bara öppet random lördagar i sitt kafferosteri. Det är enda nackdelen med Helsingborg. För nej, det finns inget värdigt substitut. Men malmö har ju ingen skog och inga backar….
Mia
11 juni, 2018 kl 11:09Ja Helsingborg alltså… Så himla fint varje gång jag har varit där. Vädret liksom. Solen skiner alltid där! Och bra att du har sprungit den där banan som jag är så sugen på. Vi får avhandla den över en kaffe efter nåt lopp i sommar!
Anna
11 juni, 2018 kl 16:49Det ska vi lätt göra! Kan du inte hitta ett lopp till oss? :)
Mia
11 juni, 2018 kl 11:09P.S. Kommenterar inte badet för jag vinterbadade redan i maj…
Anna
11 juni, 2018 kl 16:49Du är ju helt crazy :O
Cecilia
11 juni, 2018 kl 16:13En helt ljuvlig dag blev det; innefattade allt utom en cappuccino då…😅 nästa gång!
Anna
11 juni, 2018 kl 16:50Nästa gång kör vi all in på kaffet också! Man får ju inte missa det viktigaste :)
Märta Johansson
12 juni, 2018 kl 22:40Sprada är helt underbart! Eller rättare sagt helt livsnödvändigt om man vill springa på sommaren.