Inför starten av Ursvik ultra 2014 träffade jag Kristina Paltén för första gången. Det var min första riktiga Ultra och hon var tokrutinerad. Jag sög åt mig av tipsen.
Jag tycker fortfarande att 75 km är ganska långt, men i jämförelse med hennes bedrifter är det ungefär en nål i en höstack eller en svettdroppe i Stockholm marathon 2018…
Alltså tjejen har sprungit från Istanbul och hem. Hon har sprungit 48 timmar på ett löpband, och tagit sig löpandes genom Iran. Hon har utmanat rädslor som jag aldrig skulle vågat. Hon är cool!
Boken om Iranäventyret läste jag tidigare i vår. Ikväll ska jag se filmen. Sånt man gör när man vilar ben…
Att springa genom Iran är jag inte jättesugen på. Kävlinge känns däremot riktigt fancy så här i vilotider. I morgon firar jag nationaldagen med en kortjogg i folkdräkt! Typ runt kvarteret…
1 kommentar
Madelene
6 juni, 2018 kl 23:32Cool, ja det håller jag med om men kan inte låta bli att undra hur kvinnan kvinnan tänkte när hon tog sitt efternamn? /Madelene Ärtsoppén, Raggmunkén, Sushisén, Tacosén…..