Långpasscravings

Jag har långpass-cravings. Alltså lång-långpass-cravings. Eftersom demonstrationer ändå inte är min grej hade väl just den typen av cravings kunnat passa bra en ledig dag som denna.  Men såklart sitter jag här med tonvis av snuva och nysattacker som får dammråttorna att springa och gömma sig. Jag har dessutom gett frasen ”prickigt sommarskinn” ett ansikte. Eller en arm…

Jag har aldrig varit känslig mot pollen förut. Därför vet jag inte om jag är förkyld eller allergisk. Ett långpass vågar jag mig därför inte ut på. Det blir en standardrunda för att känna på kroppen, och förvåningen är stor när jag upptäcker att jag dagen till ära utrustats med ett par fjäderlätta ben. Därmed stryker jag förkyld-teorin och chansar på att jag är allergisk. Mina armar verkar inte heller särskilt förkylda:

Men jag kan inte sluta tänka på det där långpasset jag snuvades på. Hur och när ska det ske? Jag har så många idéer att jag hade kunnat springa långpass varje dag under lång tid framöver.

Till tomatens hus för tomatpajslunch och inköp av tomatplantor. (Helst inte samma pestiga upplevelse som sist jag gjorde det…)
Till och från och runt Lundaloppet 
Från orienteringstävling i Trelleborg till glass & cappuccino-stopp hos Aldo i Skanör
Landskrona-Helsingborg. En klassiker. Med målgång i pannkaks-os på Koppi.

Hur många dagar är det egentligen kvar på veckan? Och varför har ingen uppfunnit ”dag efter helgdag” och Annandag Första maj?