Ibland undrar jag varför jag bloggar och varje gång kommer jag fram till en bra samling orsaker:
- Jag älskar att skriva
- Jag får en dagbok att gå tillbaka till. En möjlighet att återuppleva åtminstone träningsdelen av mitt liv. Om och om igen.
- Jag hamnar i roliga sammanhang jag inte gjort annars. Hallå, jag har varit i tv, radio, poddar, tidningar och andra läskigheter. Hur kul är inte det? Jag har fått åka på löparresor och vara med på löparkonvent. Tack bloggen liksom!
- Jag får kontakt med så galet mycket roliga människor. Det bästa av allt. Era kommentarer, och när ni kommer fram och pratar på olika lopp. Så mycket värt!
Ja det behövs ju egentligen inte fler anledningar. Men idag fick jag veta att mina idéer om livet smittat av sig. En bloggläsare och löparvän skriver att jag har lärt honom att:
- Alltid kolla om det finns något spännande lopp dit han ska resa.
- Inte göra som alla andra.
- Att se möjligheter istället för hinder. T e x att träna när barnen tränar och springa till jobbet.
- Att normen borde vara att vara hurtig och inte trött och slö.
Alltså fatta. Jag har gjort avtryck hos någon. Hur coolt är inte det.
Och det var ju bara vettiga saker. Tänk om jag har lurat någon annan till något rent konstigt. Typ att äta grädde med aprikoskräm, eller att tvätta ansiktet med deo-tvättlapp.
Låt mig veta i så fall. Så att jag kan skärpa mig….
14 Kommentarer
A-mamman
26 april, 2018 kl 09:08Du glädjer ju mig med din blogg varje dag!
Varför jag bloggar däremot, är lite mer av en gåta. Jag träffar aldrig läsare som jag inte redan kände innan, jag blir inte intervjuad eller citerad, får inte resa eller vara med i reklam. Men jag får väl skylla mig själv som både har en icke inriktad blogg och som vill vara lite anonym (pga barnen). Jag kan bara hålla med om att det är kul att ha kvar sina texter och bilder. Minnen i bloggform.
Anna
26 april, 2018 kl 11:37Minnen i bloggform är grymt! Din blogg är fin, fortsätt så :)
A-mamman
26 april, 2018 kl 21:46Tack snälla!
Trail och Inspiration
26 april, 2018 kl 13:43Du behöver INTE skärpa dig! Älskar humorn i din blogg, som genomsyrar (nästan) allt! <3 :-D
Det är ju såna där detaljer och små missöden du bjuder på, som gör din blogg till "din"!
Kram M
Anna
27 april, 2018 kl 20:54Tack snälla du! Och mina missöden lär jag ju inte bli av med så det är ingen risk att ni slipper dem :)
pernillabredolt
26 april, 2018 kl 18:43Din blogg är så härlig. Får alltid en träningsboost av att titta in. Lagom långa inlägg och gillar humorn :)
Anna
27 april, 2018 kl 20:55Tack fina du för feedback!
LisaLisa
26 april, 2018 kl 18:49Jag älskar ju din blogg! Inte sluta!
Jätteanonym!
27 april, 2018 kl 10:45Du har inspirerat en kollega att man inte behöver duscha efter löpning till jobbet. Man behöver inte direkt fråga om hen sprungit, märks tydligt på icke-hallondoften som sprider sig på kontoret. Tur att det inte är varje dag…
Men å andra sidan gillar jag din blogg, så jag står snällt ut =)
Anna
27 april, 2018 kl 17:58Nämenoj!!! VIlket trauma, nu måste jag verkligen skärpa mig! Fast jag tror inte att jag luktar på jobbet. Använder väldans många babywipes och fyller på med deodorant och luktegott. Mina kollegor får dementera om jag precis talade osanning angående lukten…
Sara Borg
27 april, 2018 kl 15:23Jag älskar din blogg! Den sticker ut ur mängden tack vare humorn och din lätt ironiska ton. Jag får mig nästan alltid ett gott skratt här 😃
Anna
27 april, 2018 kl 20:56Tack snälla du! Roligt att ni uppskattar min humor som är typ torrast i stan :)
Ingmarie
27 april, 2018 kl 21:12Du har BLANDANNAT fått mig att älska cappuccino med havremjölk, tycka höga strumpor är snyggt (dock utan att jag vill ha det själv) och gjort mig sugen på toklånga lopp oräkneliga gånger. Nu ska vi se om jag kan inspirera dig att börja sprada med… ;-)
Anna
1 maj, 2018 kl 17:20Underbart ju! Om du börjat med allt det där så känner jag att jag är skyldig dig en sprada. Fast jag kräver att det är sommar och sol… Om vi dejtar i Halmstad i sommar får du visa mig!