När man nästan ställer in

Vi sitter inne på rummet, blöta om fötterna efter promenaden från lunchrestaurangen. Ute råder ösregn och full storm. Det låter som taket ska lyfta.

Ångesten inför löppasset är monumental men jag är beslutsam. Tills Sarah drar sig ur. Hon vill skona sin förkylning. Plötsligt blir soffan väldigt lockande…

Men känslan av att slösa bort en dag blir jobbig att leva med. Skärper mig och går ut. Och ångrar inte en sekund.

Ute är det inte i närheten så hemskt som det ser ut inifrån med blöta fötter. Dessutom flyger jag fram med vinden i ryggen. I alla fall ett tag…

Luften är mild, skogen luktar skog och regnet är somrigt. Plockar av jackan och vantarna. Springer ut mot havet för att känna motvinden. Den är galen men kul och blåser sand över hela mig. Vi snackar gratis peeling och så nära skönhetsvård jag kommer i veckan.

Stannar för en skoselfie och överraskas av en isande våg rätt in i dojan. Galet it is men det är faktiskt rätt kul!

Anna – ovädret: 1-0.

Men i morgon blir det bra med sol…

 

5 Kommentarer

  • Svara
    Trail & Inspiration
    18 mars, 2018 kl 09:13

    Herregud, den starten på flygplatsen och så storm på det… Nä, men det låter väl som en trevlig resa. ;-)
    Håller tummarna för att din positiva anda OCH vädret är strålande framöver! :-)

  • Svara
    Löpar-Åsa
    18 mars, 2018 kl 16:41

    Meh! Jag hade gärna haft storm och regn! Är så jäkla trött på is och minusgrader.
    Härligt att du tog dig ut! Woho på det!

  • Svara
    Nipe
    18 mars, 2018 kl 17:36

    Låter helt ljuvligt tycker jag!

  • Svara
    Ingmarie
    18 mars, 2018 kl 21:56

    Och det är barmark oavsett!

  • Svara
    Johanna
    18 mars, 2018 kl 22:28

    Mild luft och sommarregnsdoft låter som rena himmelriket! Men hoppas det blir en superfin vecka med mycket sol ändå!

  • Kommentera