Jag springer till 99% ensam på mina långpass och trivs bra i mitt eget sällskap. Jag är ju liksom våldsamt trevlig och tänker spännande tankar mest hela tiden. Ingen nöd där alltså. Men ibland är jag sugen på sällskap. Någon som kan tillföra lite skvaller i livet eller en rygg att fästa blicken på när det börjar bli tjatigt på kilometer 23. Problemet är att mina långpassvänner är lätträknade. Tur att jag är så kreativ!
För råkar man känna en som vill springa 10 km och en som vill springa 15 km, gäller det bara att få dem synka. Den ena först, den andra sen och plötsligt är långpasset i hamn. Med sällskap.
Problemet är att få någon som vill ta första sträckan. Båda vill ta den andra, när jag hunnit bli trött. Föga vet de, att jag är mycket piggare på slutet än i början….
Fredrik får offra sig och går ut först. Han visar vägen och jag slipper tänka. Glassigt sådär på en söndag morgon.
Fördelen med mitt nyuppfunna långpassupplägg är att jag kommer hem på mitten för partnerbyte. Där finns möjlighet till toabesök och vätskepåfyllning. Jag slipper springa med vätskerygga vilket är hur skönt som helst.
Nackdelen med upplägget är att de som ska springa 10 eller 15 inte håller ner farten lika mycket som de skulle gjort om de skulle springa 25. Så ibland får jag bita ihop lite för att inte verka trött…
Dessutom är det är ganska jobbigt att höra kaffemaskinen gå igång när Fredrik gått av sitt skift och jag ska ut på nästa sväng. Det är inte bara ganska jobbigt, det är våldsamt jobbigt. Vätskerygga med cappuccino kanske kan vara lösningen. Sa jag att jag var kreativ?
12 Kommentarer
Johanna
12 mars, 2018 kl 18:14Oohhh cappuccino-vätskerygga! Varför har ingen fixat det än?
Du får hänga med oss på kyrkbingolångpass på annandag påsk! Garanterat sällskap!
Anna
13 mars, 2018 kl 16:54Kyrkbingo, hur kul låter inte det! Och annandag påsk är jag ju superledig! Det hade ju varit grymt! Men bli inte förvånad om jag googlar reda på om det finns någon kyrka i anslutning till en kaffebar som kan passa in i rundan :)
Johanna
14 mars, 2018 kl 12:22Ja så kul! Kolla in evenemanget som Jocke gjort till Malmö Gerillalöpare. Vi har tänkt att börja och avsluta på Värnhemstorget och där ska finnas någon ganska ny och mycket bra kaffebar har jag hört…
Anna
14 mars, 2018 kl 16:40Bästa! Iklickad och klar :)
Löpar-Åsa
12 mars, 2018 kl 20:07Men jäklars, vilket bra upplägg! Du är verkligen kreativ, du!
Anna
13 mars, 2018 kl 16:55När det gäller löpning och cappuccino finns det ingen ände på min kreativitet! Men be mig inte måla en tavla…
A-mamman
13 mars, 2018 kl 09:12Nu måste jag få vädra lite funderingar kring det här med pauser, hoppas det är ok! Jag har aldrig sprungit längre än 12 km (rekord i höstas), milen avverkar jag ibland. Jag mäter då min tid och vill både ha ett skönt pass och en bra tid – sällan förenligt. Men, när man springer längre än så kan man ju behöva pausa, för att kissa, knyta sko, dricka, äta, strecha – så har jag förstått det i alla fall. Men jag är SÅ noga med att inte pausa, kan knappt stanna 2,5 sek för att knäppa en bild längs vägen, så jag skulle ju tänka att jag inte har sprungit 25 km om jag har pausat i mitten. Fast det har man ju såklart. Förstår du hur jag menar; att jag skulle behöva bli kvitt tvångstanken om att inte alls sakta ner, för att våga mig på längre pass framöver. Hur tänkter du med pauser? Om du ska springa ett lopp t ex? Kan det vara ok att pausa även om det inte är ultralångt, blir du stressad av om du måste stanna till eller räknar du med det? Blir det mycket jobbigare om du inte pausar alls eller är det inte så stor skillnad?
/Frågvis novis
Anna
13 mars, 2018 kl 16:56Å vilken intressant fråga. Jag tror jag hostar upp ett helt inlägg som svar! Stay tuned…
caroline
13 mars, 2018 kl 13:33Jag tycker vi har fått till det bästa av det bästa! Men Ok @Fredrik, jag tar första vändan nästa gång :)
Anna
13 mars, 2018 kl 16:57Även om den startar kl 06? :)
Mia
13 mars, 2018 kl 14:44Jag får hitta några killar och tjejer i Hindås som vill springa med mig alternativt avlösa varandra. Det bor massor med hurtbullar där så det borde gå vägen :)
Anna
13 mars, 2018 kl 16:58Alltså jag behöver inga hurtbullar i Hindås, jag har ju dig! Vi springer 5 km, tar en kaffe, springer 5 km till, tar en kaffe…. osv. Det är ju din paradgren. Kommer gå plättlätt!