Aktuellt

Race report: winter cross run 2018

Säsongspremiären avklarad! Nu kan det bara bli lättare… 

Jag glömmer från år till år hur tufft det här loppet är. Hur jobbigt livet som motocross-motorcykel egentligen måste vara. Som löpare behöver jag ju bara överleva backarna en gång om året!

Jag har glömt bort att det är februari och att dubbade skor kunde vara ett klokt val. När jag ser all is blir jag helt överrumplad och vill jag nästan sätta mig i bilen och strejka. Fast det gör jag förstås inte!

Backarna är en nära-döden-upplevelse varje gång, men i år slipper vi den kladdiga leran från förra året. Istället bjuder 2018 års upplaga på frusen lera i form av knöliga traktorspår. Så där oskönt att fötterna börjar gråta redan någon kilometer in i loppet. Kanske gråter de också en smula för att jag i sista sekund tryckt ner dem i dotterns dubbade skor…

Eftersom hon precis gått i mål på korta loppet är skorna uppvärmda och klara.  Lite tonårig tåbira för att slippa stå på öronen är det lätt värt!

Jag kan liksom inte nog förklara hur branta backarna är och en bild visar inte hälften av upplevelsen, men ni får tro mig, det är helt crazy.

 

Ur familjestriden går Fredrik ut som vinnare. I faktiska minuter. Men resultat kan man vrida på:

Jag förbättrade mig med 4 minuter jämfört med förra året medan Fredrik  ”bara” förbättrade sig med 2:40. 1-0 till mig.

Jag kom på placering 10 och han på 35. 2-0 till mig.

Eller nått. Fast den sanna vinnaren är dottern. Placering 9 av 95 i korta loppet. Henne får man vara stolt att vara besläktad med. Fast nu måste jag börja träna. Annars får jag stryk snart….

8 Kommentarer

  • Svara
    Lisa
    10 februari, 2018 kl 20:19

    Tufft lopp och väl kämpat! ” stolt över att vara besläktad med” hahaha, du är för rolig. Heja er!

    • Svara
      Anna
      14 februari, 2018 kl 07:59

      Tack :)

  • Svara
    Trail och Inspiration
    11 februari, 2018 kl 11:06

    Vrida och vända på siffrorna. Du är ingen vinnarskalle, hör jag…… ;-)

    • Svara
      Anna
      14 februari, 2018 kl 07:58

      Neeejdå. Inte alls…

  • Svara
    Ingmarie
    11 februari, 2018 kl 13:47

    Snyggt! jag sa ju att det skulle gå bra! :-)
    Och jodå. Jag fattar backarna.

    • Svara
      Anna
      14 februari, 2018 kl 07:58

      Tack nu känns det bättre! Annars har man j sprungit dem helt i onödan liksom :)

  • Svara
    Märta Johansson
    12 februari, 2018 kl 15:28

    Backar ser aldrig lika respektingivande ut på bild som i verkligheten, jättetaskigt när man bara vill ha sympati och beundran för att ha tagit sig uppför dem ;-)

    • Svara
      Anna
      14 februari, 2018 kl 07:57

      Jättestörigt ju! Fast jag såg en jätterolig instabild där man försökt få backen att se brantare ut genom att rotera bilden. Det var bara det att alla lyktstolpar stod helt snett och avslöjade hela tilltaget :)

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.