Aktuellt

Medaljer

Jag blev så lycklig över min döskallemedalj igår att jag var tvungen att rota fram gamla medaljer ur min medaljlåda. Känna lite på skapelserna, återuppleva lopp och bli nostalgisk.

75% av alla medaljer slänger jag. När barnen var små tog de tacksamt emot dem som leksaker men nu hamnar de antingen längst ner i en låda eller i soptunnan. Övriga 25 % är antingen resultatet av en grym prestation eller bara osedvanligt coola skapelser. De sparas i en särskild låda i väntan på att min numera ett år gamla medaljhängare ska monteras upp på väggen…

Resultatet av min djupdykning i medaljlådan blev detta:

Från vänster:
1. Ecotrail Oslo. Loppet där Fredrik ville bryta efter 8 km men härdade ut i 45. Loppet där jag förärades med ett par löparskor i storlek 41 och herrmodell. Gedigen medalj och mycket nostalgi.

2. Sydkustloppet 2016. Kommer egentligen inte ihåg loppet men det kändes fräscht med ett rött snöre…

3. Stockholm halvmaraton 2010. Mitt pb på halvmara. Den jobbigaste halvmaran jag sprungit. För att jag liksom vågade gå lite hårdare än jag brukar. Har inte hänt sen dess…

4. Hallands ultra förra året. En av alla ultror jag betade av 2017. Ett grymt lopp som jag sörjer en smula att jag missar i år.

5. Alltså en döskalle. Hur hårt är inte det? Lika hårt som hårdrocken i startområdet och känslan i vaderna efteråt.

6. Köpenhamn marathon förra året. En spontananmälning veckan innan och en egen utflykt till Danmark utan hejarklack. Flackt, lättsprunget och en underbar känsla i kroppen.

7. Helsingborg marathon. Något år. Alla medaljer ser likadana ut, bara årtalet diffar. Tänk att jag ska ha 30 sånna och att det ska stå 2043 på den sista…

8. Ultravasan 90. Mycket slit för den medaljen. Nio timmar och 53 minuter. Mycket lera och mycket regn. Den kommer jag aldrig att slänga…

9. Winter cross run förra året. Lera igen.  2017 var lerans år. Sparar mest för det snygga bandet! Snöflingor alltså. Så mycket fräschare än gul/blått!

10.  Lill-Ultran 47 k. På tal om regn. Och snö. Nästan frös ihjäl för den träbiten. Hade någon gett mig en tändsticka hade risken varit överhängande att jag startat en medaljbrasa för att få lite värme. Tur att ingen gjorde det. För medaljen är fin och ska sparas.

11. New York marathon 2012. Inte alla som har en medalj från ett lopp som inte gått. En inställd mara men medaljen hänger med som minne av de fyra übertråkiga varven vi tog på egen hand i Central park.

Vilken är din coolaste medalj?

5 Kommentarer

  • Svara
    Mia
    12 februari, 2018 kl 08:36

    Nu i samband med flytten lyckades jag till och med övertala barnen att medaljer är DÅLIGA leksaker och slängde alla… Blev flera kilo lättare!

    • Svara
      Anna
      13 februari, 2018 kl 18:22

      Ja 95% av medaljerna förtjänar inte att sparas. Numera behöver jag inte övertala barnen att de är dåliga leksaker. De leker inte så mycket nowadays. Men vill man bli av med för tighta träningskläder så går det bra :)

  • Svara
    Märta Johansson
    12 februari, 2018 kl 15:24

    Döskallemedaljen var verkligen ascool! Den har de lyckats med :-)
    Själv sparar jag sällan medaljer, det är bara ett fåtal som fått bli kvar.

    • Svara
      Anna
      13 februari, 2018 kl 18:23

      En döskallemedalj slänger man inte i första taget :)

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.