Alltså jag tror jag ägnade minst en timme till att bestämma var jag skulle springa dagens långpass. Jag är liksom villig att ta mig en bit för att hitta bra kaffe, vacker utsikt och den glassigaste vinden. Jag är på väg till Helsingborg men det faller på tåglogistiken. Det blir Lund. Not so fancy havsutsikt, men alltså kaffet…
Lund i sin enkelhet.
Lund runt-banan går längs stans ytterkanter, hur svårt kan det bli? Jag stilstuderar kartan noggrant innan avfärd och litar på mitt obefintliga fotografiska minne. Fast i ärlighetens namn glömmer jag kartorna hemma. De som ska rädda mig när jag är på väg åt fel håll, och riskerar att hamna i Södra Sandby.
Minnet tar slut någonstans på kilometer fyra och sen blir det kvalificerade gissningar resten av vägen. Jag har så många svåra beslut att överväga att jag helt glömmer bort att jag springer. Ett typiskt bra tips till den som tycker det är tråkigt med långpass (finns det ens sånna?). Men jag kommer runt, och behöver faktiskt bara ett extravarv runt bilen för att få jämna siffror.
På en parkering jag egentligen inte får stå på byter jag om lite snyggt, kollar frissan i backspegeln och konstaterar att den inte är ok att visa upp på kaffebar. Är för sugen på cappuccino för att orka bry mig. Tar min frisyr och siktar in mig på belöningen!
Till kaffet hittar jag i sömnen. Dit behövs inga kartor i världen. Och medan jag sitter och sörplar på en gudagod cappuccino slår det mig att nu är viloveckan här. Veckan då man inte hinner träna, och det närmaste långpass man kommer är promenaderna när man sätter upp snitslar och tar ner dem igen.
Fast återhämtningskaffe. Det finns det alltid tid för!
Inga kommentarer