Jag har sagt att jag inte ska springa längre än nio mil. Att jag är nöjd med distansen. Vet att jag är en traktor och kan mala på, men behöver inte sträcka det ytterligare. Så kommer Helsingborg marathon och drämmer till med en tiomilare på SM-veckan i sommar…
Mina två längsta ultror har båda varit i terräng. Med backar, lera, regn, mörker och otyg. Jag undrar hur en platt ultra, mitt på sommaren känns. Om 10 mil softa förhållanden kan matcha 90 resp 75 km med tuffare förutsättningar. Det finns bara ett sätt att få svaret.
Hade jag inte varit anmäld till BUS bara två dagar efter hade klickfingret redan gått bananas och shoppat loss på en startplats. Nu måste jag ju överväga lite noggrannare om det är värt två startavgifter och en utebliven tältcamp i Trelleborg. Dessutom har jag ju lovat Lenny att komma tillbaka. Den festande killen i trädgården som välkomnade oss varje varv och sa ”vi ses om en timme”. Som fick mig att hela tiden ta ett varv till. För jag hade ju lovat…
Vem vet vad jag bestämmer mig för. Men ni som inte är dubbelbokade, in och boka! Jag lovar att komma och heja!
2 Kommentarer
Mia
21 februari, 2018 kl 22:01Vi snappade upp samma nyhet idag. TWINS! :) Tyvärr har jag ännu inte kommit på något som det krockar med. Måste man springa 10 mil då? :O
Ingmarie
24 februari, 2018 kl 12:11Vilken krock! Å andra sidan, hur ofta går just 100km i Helsingborg…? Å andra sidan igen. Det kommer fler 1000km lopp under SM-veckan (kan vi hoppas) och då finns chansen att dessutom få en resa inkluderad :-)