Lundaborna var helt wild and crazy igår. Vet inte om det var solen som gjorde det, men ALLA hälsade under mina 26 km runt stan. Det hör liksom inte till vanligheterna…
Inte ens när jag springer med tomteluva är det helt säkert att jag får svar på ett löparfriskt God Jul! Så jag har kommit på mig själv med att sluta hälsa . Att titta ner och bli en vanlig tråkig svensk.
Gjorde en ovetenskaplig SIFO-undersökning på insta igår om den typiske löparens hälsa-vanor, och ni verkar mycket ihärdigare än jag. Så jag ska ta tag i det där igen. Bli den peppiga löparen. Måste bara utöka mitt vokabulär. Hur varierar men ett hej liksom?
Jag har tre standardfraser:
– Hejhej.
Rutinhejandet.
-Godmorgon!
När jag känner mig morgonlycklig på riktigt. Typ alla morgnar!
– God jul!
Funkar bäst på julen. Fast som sagt, ibland inte ens då. Undrar om folk helt enkelt tror jag är galen som springer i tomteluva…
Men oftast nickar jag bara och ler. Lite svenskt lagom.
Jag tänker att jag ska vidga mina vyer och testa lite nytt. Typ Tjabatjenahallå! Eller Hodeladi! (Funkar bara på de som sett årets mello)
Lundaborna verkar mogna. Jag utvärderar där innan jag vågar mig vidare till Kävlinge…
7 Kommentarer
Johanna
26 februari, 2018 kl 22:28Tjabatjenahallå låter ju kul! Nackdelen är väl att man hunnit långt förbi den man ska hälsa på innan man har sagt klart hela den lilla frasen… :-)
Jag hälsar gärna om jag får kontakt med folk. Vissa tittar ju ner i marken och då hejar jag faktiskt inte. Men annars försöker jag lära mig av maken, som är riktig lantis och alltid hälsar på alla.
Anna
27 februari, 2018 kl 17:16Lantisar är bäst! Så mycket trevligare liksom! Då hoppas jag han hejar på alla han springer förbi på söndag :)
Johanna
27 februari, 2018 kl 23:46Jag har sagt till honom att han måste hälsa järnet nu :-)
Mia
27 februari, 2018 kl 10:05Mycket att läsa ikapp här nu. ROLIGT att spara på piggelina-karamellerna i några dagar :) Om du möter mig vill jag ha en high five…
Anna
27 februari, 2018 kl 17:17Nämen välkommen tillbaka till Piggelina-world. Som för närvarande karaktäriseras av sena nätter, påsar under ögonen, miljoner beslut, och lite lätt och lagom stress. Men något litet om träning ska jag nog få till….
Ingmarie
27 februari, 2018 kl 14:11Här (och i tex USA) säger man ofta ”How is it going” eller ”how are you”. Ma förväntar sig inga långa svar (vem hinner liksom det när man passerar varandra på typ 3.5 sekund) men det är onekligen en trevlig grej! Men hur låter det på svenska? Hur går det? Hur mår du? Tja… Why not? :-)
Anna
27 februari, 2018 kl 17:17Du får testa och se vilka reaktioner du får… :)