Skåne förärades med snö lagom till årets upplaga av Tomtelöpning. Måhända att man behöver plocka fram luppen för att se den, men ändå. Bättre tajmat än så blir det liksom inte.
Planen är att åka kommunalt till starten, vilket innefattar både tåg och buss. Och ett 20 minuter långt cappuccinostopp däremellan. Eftersom jag är lite blyg till min natur har jag lagt tomtemunderingen i en påse. För att inte verka helt galen på perrongen i Kävlinge. Ni vet liten håla, snacket hade gått…
Det är minusgrader ute och jag fryser på perrongen. Tomtekostymen verkar allt mer lockande och liksom skriker åt mig nerifrån sin påse. Men jag är feg och vill i alla fall låtsas vara normal. Så länge det nu går. Ingen anar något på tåget. Jag ser ut som vilken löpare som helst.
När jag en halvtimme senare kliver på bussen i Malmö känner jag mig genast hemma. För här är det folket i människokläder som är udda. Tomtarna har tagit över. Jag plockar fram mina kläder och svidar om. Redo för löpning, skönsång, små grodor och high fives.
Det är samma rutt som alla år. Samma perronger, samma julgranar, samma svett under luvan och samma kiss-stopp på Malmö Stadion. Men same same är inte fy skam, det är bara roligt. Vaden samarbetar, men inte tomtekostymen. Den glider isär, kasar ner, och blottar min icke matchande vinröda löparjacka. Jag svär i det tysta och bestämmer mig för att skaffa ny outfit till nästa år. Kanske någon fancy tomteklänning?
Springer bakom två ryggar med texten GOD respektive JUL och förundras över att de aldrig byter plats och bildar JUL GOD istället. Spricker bakom nissar med spruckna brallor och tänker att Claes Olsson borde se över kvaliteten. Lite vanlig hederlig tomtegymnastik måste de väl hålla för!
18 kilometer, och två shoppingscenter senare är vi tillbaka. Men inte i mål. För jag har 4 kilometer tillbaka till stationen. Skånetrafiken har nämligen inte tänkt på att matcha tidtabellen med tomtetågtabellen.
Men nu är jag inte blyg längre. Jag springer glatt tillbaka med luvan på svaj och tomterocken fladdrande i vinden. Som en ensam tomte på vift. Bilar tutar och människor vinkar. Känner mig som värsta rockstar. När jag närmar mig stationen packar jag försiktigt ner grejerna igen. Drar upp buffen och låtsas vara normal.
Ingen i Kävlinge kommer märka nått…
9 Kommentarer
Johanna
17 december, 2017 kl 19:38Åh så härligt det ser ut! Jag planerar varje år för att vara med och varje år kommer det in jobb. Nästa år – DÅ!
Anna
21 december, 2017 kl 10:47Ses nästa år då :)
pernillabredolt
17 december, 2017 kl 20:02Underbart! Tomtejogg is the shit. Ska själv ta min med min väninna imorgon – springa runt i våra luvor i Sthlms innerstad och titta på julpyntet. Avslutar med glögg och årets andra (första idag) lussebulle.
Anna
21 december, 2017 kl 10:47Hoppas ni fick en härlig tur!
pernillabredolt
21 december, 2017 kl 15:08Ja, det var alla tiders inkl. lussebullen efteråt!
Joanna S
18 december, 2017 kl 10:18Ser lika härligt ut som jag minns det 😊👍🎅
Anna
21 december, 2017 kl 10:47Det var det! Nästa år får du hänga med :)
Ingmarie
18 december, 2017 kl 14:42Absolut de sötaste och finaste och roligaste och coolaste tomtarna denna sidan nyår!
Märta Johansson
19 december, 2017 kl 14:15Vilken rolig jultradition!