Andra börjar sammanfatta 2017 och jag har knappt greppat att det snart är slut. I min värld är det fortfarande september. Som om tideräkningen stannade när långpassen drogs in. Som att jag inte vill att tiden ska gå. Att inte våren ska komma innan benet är helt. För nu känns det ok att alternativträna och småspringa lite. Det gör det INTE när solen skiner och allt är grönt…
Anyway. Jag ska ta mig i kragen. Och sammanfatta. Det brukar bli fyra blogginlägg på vardera två kilometer. Men jag bjuder på en raketsammanfattning så länge:
Tjugohundrasjutton – så här blev det:
Största traditionsbrytare: semla i september. I strålande sol och omgiven av getingar!
Längsta lopp: Ultravasan 90 km. Efter det kändes allt kort. När det var 30 km kvar av Helsingborg marathon kände jag mig snart i mål…
Längst utanför boxen: friluftslöpning med mikroskopiskt tält och frystorkat
Lerigaste lopp: Winter Cross run
Årets fail: när jag köpte en storlek för små skor och inte upptäckte det förrän efter än månad.
Årets blånagel: efter Köpenhamn marathon. Hänger med än. (Upptäckte jag på yogamattan i måndags, när jag precis tagit bort nagellacket som suttit där en stund…)
Årets prestationsångest: Vårruset 5 km….
Årets WHAT??? : Jag fick en tvilling på äldre dar. Fast hon är yngre…
Och bröllopsklänningen passade även i år…
Typ så. Det var den korta varianten. Och plötsligt behöver den långa inte bli så lång. Smart tänkt där.
2 Kommentarer
A-mamman
7 december, 2017 kl 10:26Tack för inspiration till ett eget litet fotocollage över tränings- motions- och friluftsåret 2017. För en grillad korv i skogen räknas också.
Mia
7 december, 2017 kl 14:09Din tvilling är väldigt nöjd med ditt 2017! Har varit kalas att få följa med på alla äventyr :) (minus semlan…)