Umeå

Varje gång jag är i Umeå tänker jag att jag kanske borde ta med mig familjen och flytta hit. Här finns allt man behöver: finkaffe, goda restauranger, bra träningsmöjligheter och grym löpning.  Här finns allt utom närheten till världen…

Därför kommer jag aldrig längre än så i mina tankar. Dessutom behöver man vantar på löpturen i mitten på september. Sånt tar emot lite!

Idag sprang jag väster ut längs Umeälven. Precis samma runda som jag alltid tar som förstarunda när jag är här. Dag 2 brukar jag springa österut. Sen blir det en nostalgi-runda förbi gamla skolor och bostäder innan jag avslutar runt Nydala. Same same varje gång. Men den här gången ska jag tänka utanför boxen. Byta ut en löptur mot Body Pump och testa springa på ANDRA SIDAN älven.

Är jag inte wild and crazy så säg? Men vissa saker tullar jag inte på…

 

 

7 Kommentarer

  • Svara
    M
    15 september, 2017 kl 19:18

    …utom närheten till världen, ja…

  • Svara
    Johanna
    15 september, 2017 kl 19:50

    Men du, det är en enda timmes flight längre från världen!;)

    • Svara
      Anna
      19 september, 2017 kl 22:00

      Fast jag har lika långt till Umeå som till Venedig… :)

  • Svara
    Gert
    16 september, 2017 kl 11:18

    Vintern är väl lång med många mörka timmar på dygnet.

    • Svara
      Anna
      19 september, 2017 kl 22:01

      Man får igen det på sommaren :)

  • Svara
    Nina
    16 september, 2017 kl 19:57

    Lite så på andra sidan vattnet också. Det mesta finns som man behöver för att känna sig hel som människa, förutom stora vida världen ;)
    Och ja, vantarna… känns alltid som ett nederlag när de måste på första gången om höstarna (det var idag för min del!).

  • Svara
    Ingmarie
    17 september, 2017 kl 21:51

    Visst är det härligt att ha sina rutinhemmarundor? Jag äääääälskar mina! Men jag testar gärna lite nytt också. Mysigt du har det!

  • Kommentera