Medan jag längtar ihjäl mig efter mitt osteopatbesök i morgon tränar jag lite sparsamt. Mest i form av olika löpjobb. Och det är en sån fantastisk lyx att springa omkring med folk på deras luncher. Träffa peppiga människor, få friskluft och ny energi. Jag är alltid glad hela dagen efter ett sånt uppdrag.
Men jag är inte färdigtränad än. Ikväll blir det instruktörsmöte och test av passet Bodyvive. Jag är skeptisk. För mig klingar det pensionärsträning. Men konceptet ska visst vara ändrat så jag går dit med öppet sinne. All träning är bra träning. Men löpning är bäst träning. Inte nödvändigtvis för att hålla sig skadefri men för den där underbara känslan i kroppen. Jag blir fasen pirrig när jag tänker på det. Är jag normal?
5 Kommentarer
Erika - Löpningen & jag
29 september, 2017 kl 07:42Jag känner likadant, så vi kan väl säga att det är normalt. Blir helt pirrig av att bara tänka på att jag ska ut och springa idag och i helgen :D
A-mamman
29 september, 2017 kl 08:09”challenging mix of lunges, squats, running and tubing exercises” – är det din definition av pensionärsträning? Ojojoj ;)
Anna
29 september, 2017 kl 22:51haha, läste inte det! :)
Mia
29 september, 2017 kl 08:32Jag bröjar verkligen sakna coachandet som jag prioriterat bort så här i inledningen på hektisk höst. Hoppas få mer tid i vår. Det ger verkligen energi! Bodyvive förresten? ”If you want the optimal mix of strength, cardio and core training this is it” VAD KAN GÅ FEL?! :)
Ingmarie
29 september, 2017 kl 22:39Typ lika normal som mig. Skrev precis om det. :-)