Igår skrev jag ett blogginlägg som INTE handlade om Helsingborg marathon. Det satt långt inne och jag är stolt över mig själv. Men idag är jag där igen. Med fingrarna i Helsingborgssylten. Har fått bilder mailade till mig och en målgångsvideo. Jag kan liksom inte hålla mig. Det blir lite till…
En av de bästa grejerna med Helsingborg marathon är nämligen att man får gratis bilder av grym kvalitet efteråt. Själva efterrätten till loppet är att bläddra igenom bilderna och liksom återuppleva festen. Och jag tror de använder något marathonfilter som gör att allting ser precis så där härligt ut som man vill komma ihåg det. För visst var det plättlätt känsla i benen från start till mål…?
Videon över målgången är också kul. Ibland lite väl kul…
Och den här videon (1:13:25) visar med all önskvärd tydlighet hur svårt jag har att slita mig. Folk går i mål och passerar och jag bara hänger kvar. Snicksnackar med Andreas, och vägrar att släppa taget om The målgång moment. Minuterna tickar och jag bara står där… Vi snackar maxad målgångstid för pengarna.
Den ultimata upplösningen hade varit om någon funktionär kommit och släpat bort mig därifrån. Måhända hade det krävts en lyftkran men det hade gjort sig bra på film.
Nog om Helsingborg nu alltså. Från och med i morgon ska jag skriva om andra livsviktiga saker. Som:
- Löpning i regn (verkar oundvikligt om man får tro SMHI)
- Födelsedagslöpning och semlor
- Det konstiga i att tro att man älskar trail, och bli lika förvånad varje gång man inser att trail bara är en definition på oskönt och jobbigt underlag…
- Löparskor, och mysteriet att ha garderoben full och ändå inga att ta på sig…
- Nya tältäventyr
- Hur tänker man när man får en gratis startplats till ett trail-lopp precis när man insett att det är störigt med trail? Eller lyckas man glömma det igen, och tacka ja! För det är ju härligt i skogen…
- Mirakeldieter, hur du får en snygg marathonstjärt och hur du blir snabb på milen utan att träna.
(Den sista punkten kommer inte ske men jag tänkte den var bra för att locka läsare…)
Så håll tillgodo. Så ska jag inte skriva ordet Helsingborg förrän tidigast om ett halvår.
8 Kommentarer
andreas
8 september, 2017 kl 18:33nackdelen med att köra ultravasan och hbgm på 2veckor. post marathon blues nivåerna så höga att man nog hade blivit inlagd om de gick att mäta dem.
Anna
9 september, 2017 kl 11:45Eller hur! Jättejobbigt ju!
Mia
8 september, 2017 kl 21:14Nej sluta inte!!! Göd mig med Helsingborg! Min målgångsvideo var tvärtemot din. Jag gick i mål, tog mig för panna, började lipa och gick.Tog max tre sekunder!
Anna
9 september, 2017 kl 11:46Haha. Jag är alltid helt snackesalig när jag kommer i mål. Lipa har jag inte tid med :) Nu måste jag kolla in din målgång. Fast först måste jag räkna baklänges för jag orkar inte kolla hela filmen….
Emma
9 september, 2017 kl 09:39Där är ju min man oxå😀
Anna
9 september, 2017 kl 11:48Både på bilden och på filmen! Nu kan han presentera sig som ”känd från sveriges tramsigaste löparblogg” :)
Emma
9 september, 2017 kl 13:00Det gillar han garanterat😀
johannapanna146
6 oktober, 2017 kl 15:49Åh jag älskar Helsingborg Marathon och önskar såå att jag kunde få springa en vända till. Fick iaf uppleva ruset två gånger innan ryggen sa nej.. Jag njuter så av att läsa alla andras fantastiska upplevelser vad gäller HBGM så fortsätt du skriva!