Aktuellt

Testlöpning 1: resultatet

Jag tar på mig mina finaste skor och en genom slit förvärvad finisher-tisha. Favorit-tröjan alla kategorier. Att testspringa är liksom lite högtidligt, man måste vara fin. 

Promenerar en bra bit innan jag vågar mig på det första löpsteget. Livrädd för hur det ska kännas. Så tar jag mod till mig och sätter fart. Det känns inget i höften. Men det är ju inte precis fjäderlätta ben som hamnat i löpartightsen i dag. Lite mer som kola. Eller betong. Lufsar runt i tre kilometer innan jag tar mig an dagens företagslöpare.

De ska få springa intervaller och jag ska mysjogga bakom med visselpipan. Men det håller på att gå åt fanders med det. För under uppvärmningen får jag feeling. Vill liksom inte sluta springa. Solen gassar, kvällen är ljum, och ljudet av löparskor mot grus… ja ni fattar. Det är underbart, och först nu inser jag vad jag saknat det här. Jag säger till min grupp att jag ändrat plan. Att vi ska springa till Tygelsjö. Det är liksom definitionen på andra sidan världen. Jag hade kunnat springa dit. Fast de vill hellre ha sina intervaller. Tygelsjö på en tisdag kväll liksom, hur kul är det?

Så vi återgår till planen. Jag besinnar mig. Fortsätter inte springa när passet är slut fastän jag har 30 minuters väntan till tåget. Jag är klok och förnuftig. Sätter mig i solen och glassar. 6 km rikare på kontot och minst sjumiljoner gånger så glad.

I morgon väntar ny företagslöpning. Jag hoppas det känns lika bra.

16 Kommentarer

  • Svara
    Ingmarie
    29 augusti, 2017 kl 22:28

    Fantastiskt! HURRA!!!!!

  • Svara
    hopihopi
    30 augusti, 2017 kl 06:55

    Vad kul! Hoppas att det går vägen med maraton!

  • Svara
    Emma
    30 augusti, 2017 kl 07:06

    Underbara nyheter! Men lite skönt att höra att även du har tunga ben ibland, t ex efter 9mil i skogen :-)

    • Svara
      Anna
      30 augusti, 2017 kl 16:01

      Haha, jag tror alla har tunga ben från och till. Men det är skönt när det släpper :)

  • Svara
    Åsa, Mittliv-Mittval
    30 augusti, 2017 kl 07:51

    Ååååh, vad härligt, du ska se att det går vägen på lördag!

  • Svara
    Mia
    30 augusti, 2017 kl 08:01

    Hurra! Hurra! Hurra! I nuläget låter det faktiskt mer lovande för dig än för mig… :D Ha en skön dag Anna!

    • Svara
      Anna
      30 augusti, 2017 kl 16:01

      Whatttt??? Inte ont någonstans väl? Eller förkyld….???? *orolig*

  • Svara
    Lillian
    30 augusti, 2017 kl 09:46

    Ja men vad var det jag sa!? Toppenkanonen, heja heja på lördag nu. :-)

  • Svara
    Johanna
    30 augusti, 2017 kl 10:44

    Yes :)
    Hoppas det känns lika bra idag!

  • Svara
    Pernilla
    30 augusti, 2017 kl 11:01

    Jippi!!! :)

  • Svara
    Nina
    30 augusti, 2017 kl 13:24

    Härligt att höra!

  • Svara
    A-mamman
    30 augusti, 2017 kl 14:40

    Härliga nyheter! Och oj vad jag önskar att jag kunde få feeling när jag springer. Jag klarar mig ju runt på mina rundor men ibland känns det liksom helt onaturligt att springa – man kan ju gå! Vad är det för fel på mig?

    • Svara
      Anna
      31 augusti, 2017 kl 18:42

      Haha, det kommer :) Den som väntar på feeling väntar aldrig för länge :)

  • Svara
    Mari
    31 augusti, 2017 kl 06:34

    Åh! Super…hoppas det håller i sig :)

  • Svara
    Erika - Löpningen & jag
    31 augusti, 2017 kl 20:54

    Åh vad glad jag blev av att läsa detta! Har ju följt det hela med spänning men inte hunnit kommentera.
    Men en sak slog mig! Skrämmer du inte oss såhär inför varje års Helsingborg Maraton? Ingår detta i traditionen? Jag blir ju liksom skitnervös för hur det ska gå för dig. Berättar för Jonatan, oroar mig och har mig. Jag tror nästan att du simulerar bara för bloggens skull ;) ;) ;)

    • Svara
      Anna
      31 augusti, 2017 kl 21:14

      Haha, det är en riktig iakttagelse :) Jag har aldrig startat utan ont i Helsingborg. Det är inte av bloggtekniska skäl men ibland tror jag det sitter i huvudet. Förra året hade jag ont i knät. Fast det var ont på riktigt, för det satt i till slutet av november. Dagarna innan ojade jag mig: http://piggelina.se/2016/08/11243/
      Och året innan var det foten: http://piggelina.se/2015/09/en-sketen-fot/
      Kommer faktiskt inte ihåg hur det gick med den. Den satt kanske mest i huvudet.
      Vad gäller höften känns den lite oberäknelig… vet inte alls vad jag ska vänta mig… Om två dagar vet vi!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.