Hejarklackstips

I dagens HD listar Lotta Sjöberg bästa hejaklackstipsen . De som ska få maratonlöparna på bra humör vid helgens Helsingborg marathon. Funkar naturligtvis på alla lopp, så du som ska ut och leka hejarklack i helgen. In och läs… 

Och här kommer mina kommentarer till texten väl utvalda citat:

När man hör någon ropa ens namn så anstränger man sig till sitt yttersta
Det är helt galet vad man blir pepp av att höra sitt eget namn. Man känner sig som en rock star. Det känns så sjukt personligt även fast man innerst inne fattar att personen bara läst på nummerlappen….

Det ska vara positivt. Typ ”Du ser stark ut” eller ” Det ser lätt ut”. Även man springer som en hösäck och knappt orkar lyfta fötterna från marken…
Aha, är det därför alla säger att det ser lätt ut när jag springer, fast jag är aptrött. De ljuger alltså. På inrådan av Lotta. Och jag som trodde jag sprang som en älva…

Man ska inte skrika ”nu är det inte långt kvar”
Och absolut inte: ”nu är det bara nerför till mål”. Den som inte sprungit marathon vet uppenbarligen inte att nerför är mycket värre än uppför… Ge mig platt snälla!

Framför allt ska man klappa och tjoa så mycket man kan. Inte bara åt sin fru, kompis eller man, utan åt alla hjältar som springer. En glad klack gör underverk för loppet, och jag vet att Helsingborgarna kommer att leverera i år, precis som alla andra år.

Nu längtar jag efter klacken i Råå. Den första höjdpunkten på banan. Sen avlöser de förhoppningsvis varandra hela vägen in i mål. Så att jag glömmer eventuella kroppsliga skavanker.

Tre dagar kvar. Nerräkningen har börjat.

8 Kommentarer

  • Svara
    Mia
    30 augusti, 2017 kl 20:10

    Ja shit det är nära nu :D Hoppas verkligen hejaklacken gör sitt jobb. Jag behöver den!

    • Svara
      Anna
      31 augusti, 2017 kl 18:38

      De är grymma! Och det ska bli perfekt publikväder så jag hoppas få se hela stan ute!

  • Svara
    Trail och Inspiration
    30 augusti, 2017 kl 21:26

    Neeeeej, nedför är magiskt!!
    T.o.m. slalombacken ner mot mål i Sälen. M.A.G.I.S.K.T…. ;-)

    • Svara
      Anna
      31 augusti, 2017 kl 18:39

      Du är galen :) Nerför är läskigt om det är terräng. Och ont om man sprungit väldans långt :O

  • Svara
    Mari
    31 augusti, 2017 kl 06:35

    Håller med..nedför..gaaaahh. :/

    • Svara
      Anna
      31 augusti, 2017 kl 18:40

      Eller hur! Hoppas på en platt nerförsbacke på lördag :)

  • Svara
    A-mamman
    31 augusti, 2017 kl 09:27

    Med min oerhört ringa erfarenhet av lopp kan jag bara instämma. När knappt en människa tittade på när jag körde de första milloppen så var det lite segt, samtidigt som jag ju hade valt mindre lopp för att få mer lugn och slippa trängsel. Men när inte ens funktionärerna hejar på blir det trist. Under sista kilometern på ena loppet ville jag mest gå och lägga mig under en gran, men får syn på en kollega (som gått i mål för länge sen och är på väg hemåt…). Vi vinkade och han ropade något peppande och jag fick verkligen energi! På sommarens lopp i år tror jag till och med jag sa tack till en funktionär som hejade längs banan. Och min syster kom ut längs vägen och gjorde en high five – obetalbart.
    Jag hoppas ni får mycket och peppande publik.

    • Svara
      Anna
      31 augusti, 2017 kl 18:40

      Publiken är allt. Och funktionärerna. Det måste fasen vara tjänstefel av dem att inte heja!!!

    Kommentera