Det stora äventyret – dag 2

Första dagen bjöd på 23 km löpning. Det var uppvärmningen. Dag två ska bli längre, och det är med förväntan i kroppen jag slår upp ögonen redan strax efter 06.  Planen för dagen är 18 kilometer till Hässleholm, där vi ska äta (riktig!) mat, dricka cappuccino och hälsa på släktingar. Ett avbräck från vårt självhushåll och en chans att ladda ny energi för eftermiddagens resterande 19 km mot etappmålet i Lillsjödal.


Ljuset är knallgrönt i tältet och det är kallt utanför. Vill helst stanna kvar i sovsäcken lite till men magen kurrar och nu vankas gröt. Såklart. För varje gång vi äter gläds vi åt att packningen blir lättare och lättare. Inför dagens långa strapats har vi ätit säkert ett halvt kilo frystorkat och en chokladboll. För att inte tala om den enorma mängd linsvätska och tandkräm som förbrukats. Vi kommer med all sannolikhet flyga fram!


Eftersom dagen innebär både besök på café och hos släktingar känner jag mig att tvungen att piffa till mig lite. Vi har deodorant på våtservett men ingen hårborste. Den var för tung. Därför borstar jag håret med en spork. Ni vet sked för mat på ena sidan, gaffel till håret på den andra. Two-in-one. Jag blir snygg som attan och kommer göra succé i storstan.


Det tar en evighet att packa ihop. Rulla, pressa ut luft, komprimera. Strax efter 08.30 är vi redo. Det är vädergudarna också. Vi hinner 150 meter innan första skuren. Och jag lovar, jag älskar inte Sverige just nu. Kunde man åtminstone få upp värmen?

De första 18 km blir en småseg historia. Jag längtar mest efter cappuccino. Kroppen känns halvtrög och det är mentalt jobbigt att veta att vi inte springer mot målet utan mot halvvägs. När vi konsulterar kartan på Espresso House i Hässleholm vet jag inte hur vi ska orka ta oss hela vägen. Börjar drömma om buss och tåg. Men det är innan jag har hinkat i mig två cappuccino och därefter fyllt på pepp-reserven med en tonfiskmacka på Café Madrix. Det är också innan vi får skjuts till Fredriks släktingar för en pånyttfödelse.

I ett hus med utsikt över Finjasjön blir vi ompysslade som kungar. Tröjorna och strumporna blir tvättade medan vi frossar loss på jordgubbar, salta nötter, croissant och dagens tredje cappuccino. Förstå känslan av ett par rena strumpor. En strumpa som liksom inte står av sig själv. Som luktar hallon och inte träskmark. Som saknar två miljoner gruspartiklar.  När vi är redo att ge oss av leker livet igen. Klart vi orkar hela vägen.

Öppnar dörren. Går tio meter. Sen öppnar sig himlen…

Första biten längs Finjasjön är platt och lättlöpt. Avverkar massor av kilometer studerandes snygga hus innan backarna tar vid. Här drar Fredrik i bromsen och vi går i de värsta partierna. Skönt, för man är allt lite baktung!


Fredrik börjar känna av sina ben nu. Ett högerknä och en hälsena på vänster. Dessutom blir han trött i axlarna av sin ryggsäck. Jag känner mig pigg. I axlarna känner jag inget, säcken sitter som en smäck. Det är nu han får äta upp att han tyckte min ryggsäck var onödigt dyr…..

Regnet håller sig borta resten av etappen och vi kommer torra till platsen vi har tänkt sova på. Det är en idyll vid en sjö, med badbrygga och allt. Men lukten av eld får oss att förstå att vi inte kommer få ha stället för oss själva. Sen hör jag ljudet av barnfamiljer!


På plats finns ett par som lagt beslag på vindskydd och eldstad, samt tre tält med barn. Vi har ett minimalt tält men inte ens det kommer att få plats med någon form av avstånd till grannen. Jag sätter mig och äter chips medan Fredrik går på jakt efter ny plats. Har jag sagt att jag gillar chips?

När vi slagit upp tältet på en mer avskild plats frossar vi loss på nya spännande och frystorkade smaker. I min ryggsäck hittar jag dessutom nytillkomna saker. Vi snackar choklad och kex, som liksom bara hamnat där. Förmodligen när jag var på toa i det fina huset vid Finjasjön.

Vi är mätta i magen när solen börjar försvinna bakom trädtopparna. Vi har ingen eld att värma oss vid och det enda som finns kvar att göra är att krypa in i tältet. Klockan är strax efter åtta. Då sover ju inte ens små barn!

Men det finns mycket man kan roa sig med i ett tält för en och en halv person. Vi lyssnar på sommarpratare, ligger i barnet, stretchar, smörjer liniment, somnar, vaknar, och planerar morgondagen. Råkar lägga mig lite på en softflask och får vattenläckage, dunkar huvudet i en pannlampa som hänger i taket och krigar med en mygga. Allt sånt där som ger krydda i ett tält.

Dag tre väntar en kort etapp. 15 kilometer till Tjörnarp. Vems ben gör ont? Vem har blåmärke på magen? Vem är en besserwisser och vem vill se en sjö? Läs den rafflande fortsättningen. Uppe på bloggen any day…

14 Kommentarer

  • Svara
    Mia
    7 augusti, 2017 kl 09:13

    Sitter här och vill bara ha mer… Jag hoppas ert löparäventyr inte tog slut bara för att det blev arbetsvecka och måndag. DET FÅR INTE bara vara en del av den här historien kvar!

    • Svara
      Anna
      7 augusti, 2017 kl 21:22

      Det var precis vad det gjorde. Typiskt att man inte alltid kan glassa runt och bo i tält…

  • Svara
    Sara Borg
    7 augusti, 2017 kl 09:50

    Underbar beskrivning! 😂 Är lite oklart om jg blir inspirerad eller avskräckt. Jag inväntar fortsättningen innan jag bestämmer mig 🙊

    • Svara
      Anna
      7 augusti, 2017 kl 21:22

      Haha, det är lite tudelat. Scary men kul. Blött och blött….

  • Svara
    Mari
    7 augusti, 2017 kl 11:48

    Haha, detta är bättre än en serie på Netflix. Ser fram emot fortsättningen :)

    • Svara
      Anna
      7 augusti, 2017 kl 21:23

      Haha! Fortsättningen är på g. I morgon smäller det!

  • Svara
    Trail och Inspiration
    7 augusti, 2017 kl 14:13

    Hehe! Och jag tänkte på något helt annat när du skrev:
    ”Men det finns mycket man kan roa sig med i ett tält för en och en halv person.” *emoji som håller för ögonen* ;-)

    • Svara
      Anna
      7 augusti, 2017 kl 21:24

      Haha, i DET tältet…. då kammar jag hellre håret med en gaffel :)

    • Svara
      Hanna
      7 augusti, 2017 kl 21:58

      Haha, det gjorde jag med… :-P

      • Svara
        Hanna
        7 augusti, 2017 kl 21:59

        Tänkte på något helt annat alltså. :-)

  • Svara
    Åsa, Mittliv-Mittval
    8 augusti, 2017 kl 07:56

    Jag blir jätteinspirerad!! Frågade till och med min man igår om han kunde tänka sig ett sånt äventyr. Han kollade lite konstigt på mig, mest för att se om jag menade allvar tror jag, sen sa han ”Ok då, varför inte?!”

    • Svara
      Anna
      8 augusti, 2017 kl 15:32

      Coolt! Då är det bara att surfa loss på lättviktsprylarna! Jag är faktiskt redan sugen igen….

  • Svara
    Ann-Sofie
    8 augusti, 2017 kl 10:57

    Fantastiskt! Tycker ni förtjänar all VIP behandling, vilket äventyr😊
    Choklad? Ingen aning…😉

    • Svara
      Anna
      8 augusti, 2017 kl 15:35

      Haha, vi fick den bästa VIP behandlingen på jorden. Det var ju värt varenda meter. Tack för husesynen, taxiservice, klädtvätt och allt gott som bjöds. Vi studsade hela vägen till Lillsjödal! Ni har en payback innestående när ni springer förbi Kävlinge nästa gång :)

    Kommentera