Löpstörd

Jag har gett mig själv en diagnos. Löpstörd.

Symptom:

Trots att jag sprang 40 km igår kan jag inte sluta drömma om nästa runda. Helst redan idag, men förnuftet sätter ner foten. Bestämt. Oförnuftet drömmer vidare!

När himlen öppnar sig och det fullkomligt vräker ner tänker jag: ”vad coolt det hade varit att springa i det där”.

När jag ser alla vackra löparplatser folk lägger upp på insta tänker jag att jag måste köpa en husbil och cruisa runt i Sverige.  Springa i Halmstad, Sundsvall, Åre och Luleå. Som värsta dansbandsorkestern ska det naturligtvis stå PIGGELINAZ på min turnébuss…

När jag ser en löpare tänker jag ”undrar vem det är?” Som om jag skulle känna alla löpare i världen.

Varje löpare jag ser kategoriseras inom fyra sekunder omedvetet in i någon av mina löparfack:  fitnesslöpare, fotbollslöpare, ultralöpare, riktig löpare… (Redan på stenåldern höll jag visst på med sånt. Här är ett inlägg från 2010 som beskriver några av de klassiska löparna och här är kompletteringen från 2014).

Dessutom spanar jag finishertröjor.  Är det en från Stockholm marathon 2012 känner jag samhörighet. Så även när tröjan kommer från Helsingborg marathon, eller BUS 2017.  Är den från ett coolt lopp utomlands blir jag nyfiken. Och avis. Och tycker genast att det är världens mest spännande person jag har framför mig!

Behandling:

Frånvaro från löpning i minst 14 dagar. Då brukar det lugna sig.  Börja ta emot att gå ut. Fast det låter tråkigt. Varför behandla en diagnos man trivs med liksom?

Löpstörd alltså. Någon fler som har den diagnosen?

15 Kommentarer

  • Svara
    A-mamman
    23 juli, 2017 kl 17:46

    Lider av en helt annan typ av löpstörning: frestas av ultralöparnas inlägg, dreglar över bilder på löpare i berg och tänker att jag vill springa på en massa fina ställen. Tills jag verkligen springer. Och blir trött av 5 km, ogillar alla backar och aldrig kommer över milen. Och sällan tycker det är skönt och kul… Men fortsätter att springa, året runt och överallt. Helt klart störd.

    • Svara
      Anna
      23 juli, 2017 kl 21:54

      Haha, det var en annan typ av störning. Beundrar dig för att du fortsätter ändå :) Kanske är det så att du är en långdistansare i själen. Jag tycker nämligen sällan det är skönt under milen heller, det tar ju typ så lång tid innan kroppen är igång!

  • Svara
    Pernilla
    23 juli, 2017 kl 18:48

    Ha ha, samma diagnos här! Och en grå regnig dag blir ju hur bra som helst efter ett långpass😍😎. Enda grejen som bekymrar mig på en sådan löprunda är om mobilen ska klara sig🙄. Tack vare ditt inlägg igår så blev det ett långpass på 3 mil idag🙏

    • Svara
      Anna
      23 juli, 2017 kl 21:56

      Samma här. För man kommer ju aldrig ihåg det där vattentäta fodralet man köpte…. Kul att jag lyckades inspirera ut dig på ett långpass. Vi måste verkligen göra det ihop någon gång!

      • Svara
        Pernilla
        23 juli, 2017 kl 22:11

        Ja det hade varit riktigt skoj!🏃🏼

  • Svara
    Mia
    23 juli, 2017 kl 21:43

    Nej jag är inte störd på en fläck faktiskt ;)

    • Svara
      Anna
      23 juli, 2017 kl 21:57

      Ha! Nu tror jag minsann du ljög. Du kommer att tigga och be om att få åka med i min turnébuss. Vi kan döpa den till MIA AND THE PIGGELINAZ

  • Svara
    Hanna
    23 juli, 2017 kl 22:12

    Jag har helt klart den diagnosen. 😂

  • Svara
    Johanna
    24 juli, 2017 kl 13:38

    Japp, helt klart :)

  • Svara
    Erika - Löpningen & jag
    24 juli, 2017 kl 20:19

    Också löpstörd. Kanske lite extra mycket just nu. Tänker på löpning helt orimligt mycket och längtar till alla pass. Älskart! :D

    • Svara
      Anna
      25 juli, 2017 kl 07:52

      Är det inte underbart! Världens bästa diagnos liksom :)

  • Svara
    Mari
    25 juli, 2017 kl 08:37

    Haha…älskar diagnosen :) Du är välkommen till Sundsvall!!

    • Svara
      Anna
      31 juli, 2017 kl 09:51

      En vacker dag kommer jag! Var så säker :)

  • Svara
    Trail och Inspiration
    30 juli, 2017 kl 17:53

    Jag är nog rätt störd, generellt sett. Och särskilt nu för tiden.
    Men jag kan nog inte sätta ”löp-” framför (tyvärr). Motivationsdippen är total (fortfarande). Hur blir man löpstörd. Just do it? ;-P

    • Svara
      Anna
      31 juli, 2017 kl 09:53

      Alla former av störd är ju tyvärr inte lika kul :( Hoppas du snart hittar tillbaka till din motivation! Men ja…. just do it brukar vara en bra början :) Och fira med en cappuccino efteråt så är liksom lyckan total!

    Kommentera