Ja, jag ÄR nervös för ett vårrus. Jag hostar upp långpass utan att blinka. Njuter mig runt maratonbanor och tycker ultra är rätt chill. Men Vårruset alltså. 5 km. Med nya kollegor…
Hur ska man liksom försvara sin image som löpare när man inte alls är snabb på fem kilometer? De kommer tro att jag är fejk.
Min plan är att kompensera med accessoarerna. Senaste löparoutfiten, gps-klocka och kompressionsstrumpor. Och springa i t-shirt fast jag fryser. Sånt som löpare gör. Och såklart köra stegringslopp istället för att strutta runt med SATS i glädjefyllda indianhopp med klapp. Här skulle jag kunna ta igen det jag förlorar på kilometertiden…
Problemet är att inga av mina kompressionsstrumpor matchar den röda tisha som jobbet tillhandahåller. Och att jag inte orkar mobilisera kraft till stegringslopp. Jag har ju nämligen glömt detaljen om att vila mig i form, som så tydligt rekommenderas på hemsidan.
Jag back-to-backade 47 km lördag-söndag och rev av ett intervallspäckat spinningpass igår kväll. Vila var det, och man kan säga att jag har misslyckats kapitalt med uppgiften. Jag får helt enkelt ta SATS-gympan och sluta låtsas att jag är löpare…
17 Kommentarer
Mia
2 maj, 2017 kl 13:00Sluta noja och snacka papegoja! :D Det kommer att gå kanon. Dina löparspiror rår inte ett gäng långpass på. Go and get your boss!
Anna
2 maj, 2017 kl 22:53Benen var det inget fel på, de kändes som de brukar. Så jag kan inte ens skylla på dem för att jag springer fortare på milen än på 5 km….
A-mamman
2 maj, 2017 kl 15:50Du ska BARA prata om långlopp, marathon och ultra. Så att de fattar vilken jädra löpare du är! Såklart kan du inte sprinta iväg glatt i 5 km när hela din kropp är gjord för, eller i alla fall tränad för, att springa till en annan kommun eller så. Upprepa gärna att det är SÅ svårt att tänka om och ställa in sig på en så kort insats, att det känns helt bakvänt (såklart får några i närheten ångest för att de aldrig har sprungit så långt som 5 km).
Good luck :)
Anna
2 maj, 2017 kl 22:54Haha. De kommer tro att jag är knäpp :) Fast det är jag ju!
Trail och Inspiration
2 maj, 2017 kl 16:14Alltså, om du springer 5 km på typ 32 minuter som mig, så kan du snacka om att du inte är snabb.
Men vad springer du på. 20+ någonting..? ;-P
Anna
2 maj, 2017 kl 22:5421.56. Och milen på typ 43.30. Förklara det den som kan :)
bella
2 maj, 2017 kl 16:27Jag ska också springa Vårruset, har bara sprungit maraton och några ultror senaste åren. Det kommer att kännas konstigt att loppet slutar efter 5km….. Lycka till!
Anna
2 maj, 2017 kl 22:55Fast det var väldigt skönt att det tog slut redan där. 5 km är ju mycket jobbigare än marathon :)
Lisa S
2 maj, 2017 kl 18:53AAAhahahahaaa , du är så underbart rolig! Antagligen för det är stor igenkänningsfaktor på hela situationen hahaha. Jag ska också springa vårruset med mina kollegor och de tror att jag är värsta elitlöparen, NOOOOOT! hahaha
Anna
2 maj, 2017 kl 22:56Lycka till! Om jag någon gång byter jobb ska jag aldrig berätta att jag springer. Så man slipper pressen, den var fasen tuff :) I fortsättningen ska jag låtsas att jag tycker om att knyppla!
Mari
2 maj, 2017 kl 20:33haha, så jäkla bra du är =)
Ingmarie
2 maj, 2017 kl 21:11Du kan springa baklänges OCH dricka cappuccino utan att bli omsprungen av någon kollega. :-D
Anna
2 maj, 2017 kl 22:57Jag höll undan. Men jag vågade inte ta baklängescappuccinon. Tänk om jag satt i halsen. Så synd på värdefullt kaffe liksom!
Sara
3 maj, 2017 kl 09:15Kan så känna igen mig i din noja inför vad andra ska tycka om ens prestation. Själv är jag precis som du, korta distanser passar inte mig… Springer milen på nästan samma kilometertid som jag springer ett maraton på osv… 5 km hade jag inte ens velat tänka på hur långsamt det skulle gå, oftast när jag springer är det ju först efter typ 8 km jag kommer igång…
Nu är nog mitt problem att jag ska springa lopp på lördag (mil-lopp) och alla på jobbet tror att jag kommer springa ”snabbt”… och det gjorde jag förra året. Men detta året har jag lyckan att rätt nyligen upptäckt att jag är gravid och vill inte riktigt berätta om det ännu men just nu springer jag minst 30sek långsammare per kilometer än vad jag gjorde före. På tävlingen på lördag vill jag inte heller pressa mig själv för mycket bara för en hyfsat bra tid! Vill inte pressa upp pulsen i taket och är redan så mycket flåsigare och ”tyngre” i kroppen
Just nu letar jag efter en bra ”anledning” till att jag kommer att springa dåligt på lördag…. Skylla på begynnande skada eller förkylning… Några bra tips :)
Anna
3 maj, 2017 kl 19:43Aj vilket dilemma….. pollen? Säkert kort så här års!
A-mamman
3 maj, 2017 kl 09:17Såg sportreportage om en ultralöpare på TV igår, hon sa att 10 km är typ det värsta att springa. Fascinerande för oss vanliga, hur ni fungerar!
Anna
3 maj, 2017 kl 19:44Hon hade rätt! 5 km är så kort att det går att genomlida men milen alltså. Jobbigt och hyfsat långt. Blir det längre än så får man ju chilla lite och då blir det skönare igen!