Spontanmara

Det finns folk som upptäcker att de är gravida tre veckor före leverans. Hur hinner de förbereda sig liksom? Sen finns de folk som spontananmäler sig till ett maraton tre veckor innan startskottet…

På självaste valborgsmässoafton får jag feeling och går bananas på diverse anmälningsknappar. Klickar hem en startplats på Hallands Ultra i juni, dit förberedelsetiden är enorm. Men Köpenhamn marathon alltså. Tre veckor. Hur tänkte jag nu?

På tre veckor måste jag:

  • Ladda hem ett marathonprogram och se vad man ska göra sista tre veckorna. Och hoppas att det innehåller löparhelg på Österlen och Lundaloppet…
  • Lära mig danska. Måste ju veta hur långt det är kvar när publiken säger att det är  halvfjerds kilometer kvar… (fast vid närmre research har jag nog sprungit vilse om de säger så!)
  • Lära mig dricka öl. För man får knappast cappuccino i målgång…
  • Hitta en maratonkompis. Som vill vara nervös med mig på tåget dit, men framför allt som kan frakta mig från målet till tåget på vägen hem. In case of kramp liksom. Min egen familj väljer nämligen skogen före city life. Jag är ensam och övergiven i annat land och behöver en guide som kan säga ”var kan jag köpa en cappuccino?” , på danska…
  • Öva på på målgest.

Mycket att tänka på alltså. Nervöst är bara förnamnet.

Fast ärligt talat är jag nästan mer nervös för Vårruset i morgon…

10 Kommentarer

  • Svara
    Hanna
    1 maj, 2017 kl 15:12

    Det fixar du. Din form verkar vara oklanderlig med tanke på att du sprungit långdistans två dagar i rad. :-)

  • Svara
    Mari
    1 maj, 2017 kl 16:41

    Jag tror på dig :)

  • Svara
    Marie
    1 maj, 2017 kl 17:05

    Om du berättar var målgången är kan jag lotsa dig till närmsta cappuccino-ställe!😀

  • Svara
    Ingmarie
    1 maj, 2017 kl 20:57

    maran kan jag vara utan men Hallands ultra… Är dessutom ändå i Halmstad… :-O Fast jag/mina ben behöver nog klara mer än 11 km då… ;-)

  • Svara
    Mia
    1 maj, 2017 kl 22:35

    Sugen på Köpenhamn? Lite faktiskt… Fast om du är orolig för hur det ska gå så bör jag nog inte… :)

    • Svara
      Anna
      2 maj, 2017 kl 08:05

      Jag är mest orolig över danskan… springa löser sig. För dig också! Komsikomsi!

  • Svara
    Erika - Löpningen & Jag
    2 maj, 2017 kl 10:16

    Åh vad KUL! Det grejar du med din mara-erfarenhet! Du kan ge mig dansk-tips sen för jag är sugen på deras halvmara ;D

    • Svara
      Anna
      2 maj, 2017 kl 22:59

      Halvmaran har jag sprungit, den var grym! Den kommer du att gilla! Jag återkommer med andra viktiga dansktips. Typ vad start, mål och kaffebar heter….:)

  • Svara
    Trail och Inspiration
    2 maj, 2017 kl 16:13

    Är det nu jag ska säga att skånska är som danska (och sen ducka!! )…? :-o ;-)

    • Svara
      Anna
      2 maj, 2017 kl 22:58

      Du behöver inte ducka för mig. Jag fattar inte heller skånska :)

    Kommentera