Aktuellt

Not tough enough!

Toughest var stora snackisen på lunchen idag. Av lördagens happening i Malmö fanns tydliga spår. I handflatorna på de mer lyckliga lottade. I form av kryckor och söndriga knäleder hos andra.

Jag älskar konceptet med hinderbana. Som åskådare that is. Jag hade aldrig vågat vara med själv. Bara tanken gör ont. De enda hinder jag egentligen lockas av är att klättra på halmbalar och släpa däck.

Allt som är högre än 50 cm går bort pga höjdrädsla. Allt som inbegriper kallt vatten går bort för att jag hatar att frysa. Jag tror inte Toughest hade el-hinder men skulle det dyka upp ett hade jag tvärvänt. Vill. Inte. Elchockas!

Klaustrofobiska moment funkar inte heller, krypa under saker och fastna. Får ångest av tanken.

Och armgång, ringar och annat gymnastiskt. Hade gärna kunnat men får ont i armhålorna vid blotta tanken.

Jag är inte gjord för smärta i form av sår, blåmärken och stukade knän. Sån där smärta man får av ett mer utdraget lidande, på kilometer 37 i ett marathon, är jag bättre på att uthärda.

Så nej. Det blir inget Toughest i år heller. Men jag ställer gärna upp som publik och hejarklack. Bättre publiksport finns sannolikt inte!

21 Kommentarer

  • Svara
    Richard Jack (RunSweden)
    8 maj, 2017 kl 18:22

    Nä, inget för mig heller. Men är mest rädd för att skada mig, så man inte kan springa sina vanliga pass.
    Jag tror det är väldigt många som skadar sig på denna typ av lopp. Toughest är inget för mig. Finns det inget lopp som heter Mjukest, och går i grön lummig skog, på mjuka barr? :)

    • Svara
      Anna
      9 maj, 2017 kl 15:27

      Mjukest alltså!!! Jag lovar att anmäla mig när du startar upp det loppet! Låter mycket najsigare än att slå sig…

  • Svara
    Hanna
    8 maj, 2017 kl 19:03

    Det blir inget toughest för mig heller. Eller någon gång i framtiden kanske när jag har slutat döma fotboll och kan springa vilka lopp jag vill och träna utan några egentliga krav.

    • Svara
      Anna
      9 maj, 2017 kl 15:28

      Man ska aldrig säga aldrig. Fast i mitt fall känns det som jätte-aldrig. Lycka till om du skulle komma på andra tankar när domarkarriären är över!

  • Svara
    Lillian
    8 maj, 2017 kl 20:45

    Tänker lite så också. Tills vapendragarna tyckte vi skulle göra Toughest och inte gav sig. Okej tänkte jag, nästan ett år kvar, de kommer helt säkert glömma att jag lovat att jag ska vara med. Men icke, just där fungerar minnet alldeles ypperligt!

    • Svara
      Anna
      9 maj, 2017 kl 15:28

      Attans! När är premiären?

      • Svara
        Lillian
        10 maj, 2017 kl 10:40

        I början av oktober någon gång, i Göteborg. Om du har vägarna förbi får du gärna sälla dig till hejarklacken! ;-)

        • Svara
          Anna
          11 maj, 2017 kl 22:40

          Coolt! Hoppas jag hittar en anledning till att ha vägarna förbi!

  • Svara
    Ida (Träningsblogga)
    8 maj, 2017 kl 20:52

    Helt med dig på detta! Älskar att titta, skulle ALDRIG ställa upp själv.

    • Svara
      Anna
      9 maj, 2017 kl 15:29

      Titta är jättekul. Vi nöjer oss med det :)

  • Svara
    anneliten
    8 maj, 2017 kl 22:34

    Äh, du är tuff! man kan vara det på olika sätt ju :-)

    • Svara
      Anna
      9 maj, 2017 kl 15:29

      Tuff är kanske en överdrift. Jag är nog världens mesta fegis. Men jag har åkt zipline… :)

  • Svara
    Elisabet
    8 maj, 2017 kl 23:14

    Sprang för 2 år sedan (eller sprang och sprang, krigade mig fram) och fick göra ex antal straffrundor. Fick ärva min startplats dagen innan loppet pga sjukdom. Viste INTE vad jag gav mig in på. Men det var rätt kul ändå och mitt enda krav var att ta mig runt. And so I did 👊😊

    • Svara
      Anna
      9 maj, 2017 kl 15:30

      Jag hade behövt göra ALLA straffrundor. undrar hur många kilometer man får ihop då? Kanske kan roa mig med mitt eget marathon när alla andra leker apa i ställningarna. Grattis till att ha tagit dig runt. Sånt impar på mig!

  • Svara
    Sara
    9 maj, 2017 kl 09:14

    Precis så tänker jag, kan utmana mig i att springa långt och så… Men skulle aldrig få för mig att ställa upp i ett hinderlopp – tanken på att komma absolut sist lockar inte… Min armstyrka är ju lika med noll, hade iallafall bjudit all publik på ett gott skratt om jag ställt upp :)

    • Svara
      Anna
      9 maj, 2017 kl 15:31

      Hahah, jag med. Och ambulanspersonalen hade fått lite extra att jobba med….

  • Svara
    Mia
    9 maj, 2017 kl 12:51

    Man ska göra det man mår bra av! Av trasiga knän och såriga handflator mår jag inte särskilt bra…

    • Svara
      Anna
      9 maj, 2017 kl 15:31

      Inte jag heller. Skavsår under sportbh:n och blånaglar är något helt annat :)

  • Svara
    Märta
    10 maj, 2017 kl 21:38

    Jag och några kompisar ska vara med i Berzerk i Helsingborg i sommar. Det verkar jätteroligt och lagom knäppt, det sägs att det ska finnas vikingar med en sköldvägg som man ska vältra sig igenom. Men inga elhinder. Jag fattar verkligen inte grejen med elhinder. Varför skulle man vilja utsätta sig för det? Det är ju inget utmaning, det är bara korkat.

    • Svara
      Anna
      11 maj, 2017 kl 07:26

      Haha låter grymt! Från rätt sida publikavspärrningen 🤣

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.