Aktuellt

Att stå bredvid

Att vara hejaklack är både svårt och nervöst.  Vid Malmö triathlon förra året gjorde jag en världsrekorddålig insats. På gårdagens St Hans Extreme var tanken att lyckas lite bättre…

Vad gör han i frisbeegolf-korgen?

Det är döttrarna som ska springa och båda är galet nervösa. Ingen vill bli slagen av den andra. Det är lika pinsamt att bli slagen av en fyra år yngre syster som att bli slagen av storasystern som ALDRIG tränar!

I vimlet träffar jag hela världen. Pratar lopp, löpform och brutna axlar. Plötsligt är båda barnen försvunna. Och jag som skulle säga åt dem att värma upp. Den ena har slängt sin SI-pinne för 1100 kronor på picknickfilten. Utan den får hon ingen tid.

Hittar dem 10 minuter före start, överlämnar SI-pinnen och tvingar ut dem på uppvärmning. När det kallas till start är de försvunna igen.

Alla ställer upp. Speakern gör sig redo med tutan. Inga barn. Jag sa förvisso att en lång uppvärmning är bra då loppet startar med brant uppför, men då tänkte jag inte att de skulle börja 7 minuter innan start…

Med en marginal på tre minuter infinner de sig vid startlinjen. Då har jag hunnit bli stirrig, svettats lökringar och haft ett mindre nervöst sammanbrott. Ändå är det minst två minuter mer än jag själv brukar ha tillgodo.

De håller ihop hela första varvet och jag är förvånad att den stora hänger på så bra. Den lilla har önskat att få pepp medan den stora vänligen men bestämt vill att jag ska vara tyst. Hur gör man det när de kommer samtidigt? Känns elakt att bara peppa den ena…

Misslyckas kapitalt och hejar på allt som rör sig. Dessutom genar jag alldeles för kvickfotat över banan och dyker upp som gubben i lådan lite för ofta för att det ska kännas helt ok. Får tygla mig. Men det är svårt när det är en galet spännande syskonfight mitt framför ögonen.

Min största fadäs gör jag dock inte i hejandet på mina barn. Jag lyckas skrika fel namn till en ytligt bekant. Jag lyckas att helt missa en annan. Och värst av allt. Jag lyckas att säga ”bara sista biten kvar” till en ultralöpare som har dryga timmen kvar…

Men å andra sidan. Har man sprungit fem timmar, kanske en timme kan räknas som ”sista biten”….?

 

4 Kommentarer

  • Svara
    andreas
    19 maj, 2017 kl 13:09

    haha 😂 riktigt peppande inlägg inför helgen! uppvärmningen är iaf definitivt över efter 5h.

  • Svara
    Lisa S
    19 maj, 2017 kl 13:15

    Haha, du är för rolig! Lycka till om du ska springa gbg-varvet i helgen!

  • Svara
    Lisa S
    19 maj, 2017 kl 13:17

    Hen kanske kräks i frisbeekorgen :)

  • Svara
    Mia
    19 maj, 2017 kl 14:11

    Bra inspo för när jag ska heja på Moa imorrn… Hahaha…

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.